Helikoptrarna går i skytteltrafik i delstaten Iowa i USA. Ett dussin presidentkandidater vill hinna skaka så många händer, posera framför så många kameror och deltaga i så många valmöten som möjligt.
Iowa är först ut i primärvalen och resultatet anses påverka hela USA.
Den 3 januari hålls de nomineringsmöten som ska sålla fram en republikansk och en demokratisk presidentkandidat. Sedan följer New Hampshire den 8 januari, South Carolina den 19 januari och den 5 februari avgör partisympatisörer i en hel drös delstater vem de vill se som partiets kandidat. Under sommaren 2008 ska de båda partierna rösta fram var sitt slutgiltigt namn vid sina respektive konvent.
Presidentvalet hålls den 4 november. Utgången anses mer öppen än på mycket länge.
Det beror på att både demokrater och republikaner väljer nya presidentkandidater i primärvalet. Ingen av kandidaterna kommer alltså att ha ställt upp förut. Och inget av partierna har ett givet förstanamn. Det är dessutom första gången sedan 1952 som inte någon sittande president eller vice president kandiderar.
Hillary Clinton har länge lett opinionsundersökningarna för demokraterna - men i Iowa ligger utmanaren Barack Obama i täten. Nationellt anses även John Edwards ha en chans.
På den republikanska sidan har favoriten varit Rudy Giuliani, som vann enorm popularitet som borgmästare i New York efter den 11 september 2001. Men i Iowa har han ingen chans. Där slåss segertippade mormonen Mitt Romney mot uppstickaren Mike Huckabee, baptistpastor. John McCain, republikansk senator och kritiker av Irakkriget, skulle med sina 71 år bli den äldste någonsin att tillträda som president. Men ännu är ingen beredd att helt räkna ut honom.
Bland de sju som anses kunna ha någon chans finns flera mer eller mindre nya ansikten. Och ett nytt ansikte är vad USA behöver - president George W Bushs tid vid makten har på många sätt varit ett misslyckande.
Allra bäst för USA vore kanske ett ordentligt brott, inte bara med Bushadministrationen utan också med den politiska elit, där även Hillary Clinton som tidigare presidentfru ingår. Elitism inom politiken parat med en växande likgiltighet bland stora väljargrupper är ett destruktivt amerikanskt scenario som redan pågått alltför länge. Inte minst bland de amerikaner som har afrikansk eller latinsk bakgrund är valdeltagandet mycket lågt.
Ur det perspektivet är Barack Obama, som har en kenyansk far och delvis är uppväxt i Indonesien, ett mycket intressant namn. Han har också hittills i valarbetet lyckats framstå som en ödmjuk och jordnära politiker som förmår att lyssna på väljarna - och betydligt mindre av slipad maktmänniska än till exempel Hillary Clinton.
2008 ställs för första gången en afro-amerikansk presidentkandidat mot en kvinnlig dito i demokraternas primärval. Oavsett vem som går vidare till slutstriden mot republikanernas kandidat i november framstår demokraterna onekligen som det modernare partiet.