Om någon till äventyrs tror att den amerikanska finanskrisen inte rör oss i Sverige, så fundera ett ögonblick över de mer än 1 000 Volvo-anställda som nu varslas om uppsägning.
Naturligtvis beror varslen inte enbart på finanskrisen, men Volvo lastvagnar gick bra för bara några månader sedan. I spåren av finanskrisen får nu plötsligt inte åkare låna pengar för att köpa nya lastbilar, och i tisdags kom varslen.
Det är detta som gör att finanskrisen i USA berör alla. När banker av rädsla för förluster slutar att låna ut pengar till varandra, så blir det svårare för vanliga företag och privatpersoner att låna från bankerna. Risken för arbetslöshet ökar, och den lågkonjunktur som redan var på väg riskerar att fördjupas.
Ändå anser många - politiker och vanliga Svenssons, i USA såväl som i Sverige - att finanskrisen bara berör så kallade "fat cats", börshajar och klippare som gjort sig en förmögenhet på att ta risker med andras pengar.
Den inställningen, och den högst begripliga attityden att dessa "fat cats" nu måste sona sina synder och själva hantera krisen de har orsakat, är en förklaring till att representanthuset i måndags röstade nej till krispaketet som skulle rädda USA:s finansmarknad.
Det fanns både demokrater och republikaner bland dem som röstade nej. Vänsterargumentet för att säga nej är att de 700 miljarder dollar som krispaketet skulle kosta inte bör gå till att rädda Wall Street, utan till reformer för svaga grupper i USA. Högerargumentet för att säga nej är att politiken ska hålla tassarna borta från marknaden, den fungerar bäst utan politisk inblandning.
Det intressanta är att de orsaker som anges till finanskrisen är en spegling av dessa argument.
Dels förs "subprime"-lånen fram som en orsak. Politiker som ville ge även fattiga amerikaner möjligheten att äga sin bostad pressade fram särskilda bolån för fattiga hushåll. När bostadsbubblan sprack, klarade många av de fattiga hushållen inte att betala räntor och amorteringar. De fick lämna sina bostäder, och bankerna fick en växande kris.
Dels förs bristen på reglering fram som en orsak till krisen. Den giriga finanseliten som bara vill berika sig själv har fått härja alldeles för fritt, och finanskrisen är inget mindre än den råa, oreglerade kaptalismens sammanbrott.
Dessa höger- och vänsterperspektiv på krisens orsak och lösning ska inte glömmas bort, eftersom de kan hjälpa politiker och ekonomer att undvika liknande kriser i framtiden. De hjälper dock föga just nu, när bankernas misstänksamhet mot varandra bottenfryser ekonomin så att vanliga människor förlorar jobbet.
"Nu är inte läge att paradera med ideologier", sade Anders Borg i Aktuellt, och han har rätt. När senaten under natten som gick röstade om ett något modifierat krispaket får vi hoppas att de tänkte som Anders Borg. I krislägen är det viktiga att politiker tar ansvar - vilket i USA:s fall innebär att våga säga ja till ett krispaket som den amerikanska allmänheten inte gillar.