Kampen om var i Europa General Motors nästa mellanklassbil ska tillverkas går vidare. Trollhättan i Sverige eller Rüsselsheim i Tyskland. I går överlämnade företagsledningen och facken vid Saab i Trollhättan det förslag till program för fortsatt produktion som parterna kommit överens om till representanter för GM:s Europakontor i Schweiz. I dag offentliggör regeringen och samarbetspartierna vänstern och miljöpartiet vilka satsningar de vill göra för att hävda och stärka Västra Götalandsregionen.
Kampen för jobben i Trollhättan är en angelägenhet för hela Sverige. Fordonsindustrin är av strategisk betydelse för jobben, tillväxten och välfärden. Samtidigt har frågan om GM:s fortsatta produktion en vidare dimension än den snävt svenska. Det viktigaste är att GM, världens största biltillverkare, fortsätter att tillverka bilar i Europa. Vilket inte är självklart. GM:s koncernledning i USA är naturligtvis medveten om att tillverkningen i Europa går med förlust, medan produktionen i Asien är en rullande vinstmaskin. Att GM mot den bakgrunden fortsatt pumpa in miljarder i fabrikerna i Trollhättan är ett styrkebesked inför framtiden. Yrkesskickligheten bland bilarbetarna och teknikerna i Trollhättan är dokumenterat stor.
Även om Trollhättan och Rüsselsheim tävlar med var-andra för att få största möjliga tillverkning, har "affären GM" präglats av ett nationsövergripande fackligt samarbete som bådar gott inför framtiden. Vidare betyder EU:s existens att det inte är möjligt för GM att spela ut olika länder mot varandra och tvinga dem att garantera fortsatt produktion med hjälp av statliga subventioner.
Saabs och fackens överenskommelse om att tillåta en ökad andel (högst 10 procent) visstidsanställda för att främja Saabs behov av flexibilitet går stick i stäv med fackets principiella ståndpunkt. Så länge, emellertid, den stipulerade överenskommelsen håller sig inom ramen för vad lagen om anställningsskydd tillåter, är det svårt att moralisera över fackens så kallade eftergifter. De som arbetar inom den konkurrensutsatta sektor som slåss på den internationella marknaden vet att användandet av korttidsanställningar har ökat markant sedan 1980-talets slut. Europafackens största uppgift inför framtiden är att utforma gemensamma riktlinjer vad beträffar korttidsanställningar, inhyrd arbetskraft osv. Exemplet GM Europa visar, med bedövande kraft, att det nationalstatsförankrade fackets dagar är slut.
Vinner Saab slaget om var GM:s nästa mellanklassbil ska tillverkas, betyder det ett tillskott på drygt 1 500 nya jobb. Precis vad Sverige skulle behöva. Till och med miljöpartisterna verkar begripa att utan fordonsindustrin och exportindustrin i övrigt stannar Sverige.
TORBJÖRN GUSTAVSSON