Ibland stöter man på en person, på bussen, kassan på ICA eller kön till bankomaten, och tänker att den där skulle behöva en makeover – förutsatt att han eller hon inte är den tråkigaste människan i världen för då är han/hon helt rätt ute!
Från tanke till handling går de brittiska stylisterna Trinny Woodall och Susannah Constantine i sina program What not to wear i BBC (med den hemska svenska översättningen Stilpoliserna) och Trinny och Susannah stylar om Sverige som sänts i TV4-kanalen Sjuan. Duon letar upp bedrövligt klädda människor ute på stan, grabbar tag i deras magar, rumpor och bröst och förfärar sig högljutt över de gräsliga ekiperingar som kroppsdelarna utsätts för. Sedan stylas klädkatastroferna om i plagg som framhäver fördelar och döljer nackdelar. Det slutar allt som oftast med att inte bara den omstajlade utan hela dennes familj gråter av lycka. Nu är han/hon så fin som han/hon borde vara!
Det går förstås att vifta bort Trinny och Susannah som TV-trams. Men man kan också fascineras över hur förvånansvärt tunn väggen är mellan hud och hjärta. ”Vi kan se hur hennes självkänsla är genom hur hon klär sig”, förklarar Susannah.
De flesta bryr sig om sitt utseende – det visar inte minst Correns serie ”Skönhetens pris” om den växande miljardindustrin med behandlingar och operationer. Man behöver inte gå så långt som kirurgiska ingrepp. Trinny och Susannah förordar till exempel aldrig något annat än yttre attribut för att ”lyfta” personen. Ytligt? Javisst. Varför gör det sådan förbannad skillnad då?
Det enkla svaret är: utseendet har betydelse. Och din framtoning är ofta avgörande.
Som människor i världen träffar vi dagligen nya personer och har en chans att göra ett första intryck. Varför inte försöka göra ett gott sådant? Vissa första intryck är viktigare än andra, vid en anställningsintervju till exempel. Du kan ha ett hur imponerade CV som helst, har du inte en tilltalande framtoning blir det inget jobb. Naturligtvis handlar inte en persons lämplighet för ett arbete om rynkor på halsen eller bilringar på magen. Det handlar om att vara bekväm och göra det bästa av sina förutsättningar. Och om man inte gör det med sitt utseende, gör man det då med andra saker? kan arbetsgivaren undra.
Visst, det finns människor som ser ut som ösregn och som när – och om – samtal inletts visar sig ha strålande personligheter. Sällan tänker man, när man stött på en sådan, att den där typen borde tona ned sin karisma lite så den bättre matchar vem han egentligen är. Nej, man tänker tvärtom att utseendet borde avslöja – inte dölja - vilken fantastisk person han är!
Folk ska absolut ha rättigheten klä sig och se ut hur de vill. Med den rättigheten kommer ansvar och konsekvenser. Och även om vi anser att vi inte borde döma andra efter utseendet, så kan vi vara säkra på att vi och alla andra gör det ändå. Ofta får vi bara en chans att påverka utfallet.