Det är Moderaterna mot Folkpartiet och Kristdemokraterna gällande den beställar- och utförarmodell som fått råda i Linköpings kommun i 20 år. Niklas Borg (M) och Catharina Rosencrantz (M), ordförande i socialnämnden respektive barn- och ungdomsnämnden, anser att modellen fungerar dåligt. Borg öppnade till och med för en skrotning av den på sikt (Corren 10/2).
FP och KD har ordförandeposterna i de två andra nämnderna som omfattas av modellen - omsorgsnämnden (FP) och äldrenämnden (KD) - och håller inte med om kritiken.
Kommunalråd Paul Lindvall (M) intar en position någonstans mitt emellan. Å ena sidan är han partikamrat med dem som kritiserar modellen. Å andra sidan har Lindvall själv försvarat den i bland annat kommunfullmäktige.
I gårdagens Corren gav han beskedet att modellen ska utvärderas - men bara den del som M är ansvarig för, det vill säga barn och ungdomar. Den del som rör äldreomsorgen fungerar ypperligt och behöver inte utredas, enligt Lindvall. Det kan man kalla medling!
Visserligen är en extern utvärdering av just äldreomsorgen på gång, men det är ändå svårbegripligt varför alliansen inte väljer att ta ett helhetsgrepp om modellen som används på flera viktiga områden, och blivit så ifrågasatt - inte minst av oroliga kommuninvånare. Beror det på att Lindvall, FP och KD försöker försvara mer än de egentligen behöver?
För det är inte principen med privata utförare som är under lupp här. De privata alternativen är inte ifrågasatta (utom av Vänsterpartiet). Från Socialdemokraternas högsta ort kom senast i går beskedet av Mikael Damberg och Lena Hallengren att "privata utförare är här för att stanna" (Aftonbladet Debatt).
Att kritisera beställar- utförarmodellen är alltså inte detsamma som att utmana hela idén med privata alternativ. Snarare borde alliansen, som främsta försvarare, vara extra måna om att modellen som används gör fördelarna med privata utförare rättvisa. Så är uppenbarligen inte fallet just nu.
Maria Björk Hummelgren