Sedan dess har ett 60-tal familjer nappat och utnyttjat bidraget under i genomsnitt åtta månader för att den ena föräldern ska kunna vara hemma med barnen. Mellan 18-20 barn har omfattats av bidraget samtidigt - vilket motsvarar en förskoleklass, skriver barn- och ungdomsnämnden i sitt svar.
Detta gör Kinda till en av de kommuner där vårdnadsbidraget används flitigast, sett till befolkningsmängd. Föräldrar har varit nöjda med att möjligheten finns, men ansett att ersättningen är för låg. Det är en förståelig kritik, som också Frank pekar på i sin motion. Eftersom 3 000 kronor är för lite för en barnfamilj att leva på blir vårdnadsbidraget förbehållet familjer med två försörjare där den som arbetar med fördel har en ganska hög lön.
Franks huvudinvändning är dock att bland de 23 föräldrar i Kinda som för tillfället utnyttjar bidraget finns bara en pappa. Övriga 22 är mammor och det är förstås med vänsterpartistiska ögon ett hot mot allt vad jämställdhet heter. Valfrihet kommer i andra hand för ett parti som gärna ser att politiken petar i folks privatliv, så länge ändamålet stämmer överens med vänsterpartisternas bild av hur världen bör se ut.
Lyckligtvis föreslår barn- och ungdomsnämnden Kindas kommunfullmäktige att avslå Sara Franks motion. Vårdnadsbidraget är ingen hellyckad reform, men litet valfrihet slår i alla fall ingen alls och klingar definitivt högre än klåfingrig kvoteringsiver.