Vad avgör Linköpingsvalet?
Det vore djärvt att påstå att det märktes att valrörelsen har börjat när Linköpings kommunfullmäktige samlades för att debattera budget och annat i stadshuset i går. Dessa sammanträden är på gott och ont ganska avspända tillställningar. Men det går ändå att våga sig på gissningar om hur valrörelsen faktiskt kommer att gestalta sig.
Begreppet kundvalsmodell har kommit för att färga debatten framöver. Denna modell ställs ju nu av Framtidsalliansen mot den beställarmodell som tidigare introducerats. Därmed finns en tydlig vattendelare mellan oppositionen och den styrande koalitionen.
Det är utmärkt. Det är offensiver av just det slaget som bildar ramarna för det politiskt möjliga på sikt. Att Framtidsalternativet har ett djärvt, genomtänkt och inte minst lyckosamt prövat alternativ till den rådande välfärdsordningen i kommunen lär knappast försvaga deras möjligheter att ta makten 2006.
Men sedan finns den där andra typen av politisk fråga. En sådan fråga som berör människor på det nära och konkreta planet. Huruvida kommunen skall ha den nuvarande modellen eller en kundvalsmodell är förvisso viktigt för folks vardag och berör dem i slutändan på ett mycket konkret plan. Men det är ändå en systemdiskussion. Den är inte associativt gripbar på det där omedelbara sättet som får väljarna att se skillnaden framför sig och känna vilken faktiskt förändring i den vardagliga situationen det skulle bli.
Framtidsalternativet behöver några sådana förslag -- vinnande sådana. Man behöver komplettera en gedigen systemkritik med vad man lite vulgärt kallar "folkliga" frågor.
Stadsbyggnadsfrågor kan ha en oerhörd sprängkraft i det avseendet. Men det är tveksamt om de tre partierna kan samla sig kring en koncentrerad opinionsbildning av det slag som skulle krävas. Annars är förstås enskilda upprörande missförhållanden ett annat fenomen som är tacksamt för varje opposition, men det tillhör ju det oförutseddas konton. De komplicerar strategier snarare än fogar dem samman.
Kanske har man i stället hittat något i Paul Lindvalls plädering för vad han ville kalla för "centrumpolis". Tanken är att någon form av polisiär enhet skall finnas i Linköpings centrum i beredskap dygnet runt. Ingen som vistas i Linköpings innerstad skall någonsin behöva känna att hjälpen är långt borta.
Lindvall har stött på något. Något påtagligt, angeläget och nära i människors vardagssituation. I förslaget demonstreras en vilja att verkligen göra någonting åt människors problem här och nu. Trygghet på gator och torg är alltid en tacksam "folklig" fråga om man handskas med den på rätt sätt.
Varför inte sträcka ut ambitionen? Ett "våldsfritt Linköping" är förstås inget realistiskt mål, men det är en vinnande politisk ambition om den backas upp på ett trovärdigt sätt -- med just sådana förslag som centrumpolis.
Kan Framtidsalternativet hitta några sådana frågor att profilera sig på vid sidan av kundvalsmodellen får vi sannolikt ett borgerligt styre i kommunen efter nästa val.