För en dryg vecka sedan (3/9) skrev Corren på ledarplats att Sverige präglas av en stark ungdomsfixering, och att gränsen för när en människa uppfattas som passé pressas allt lägre. Det är självklart frustrerande för 50-plussaren att betraktas som gammal och slut. Och värre blir det. Betraktas du som gaggig vid 55, är det ingenting mot vad du ses som tjugo eller trettio år senare.
Sverige slår sig ibland för bröstet som landet med världens bästa välfärd. Utbyggd barn- och äldreomsorg har gjort generationsboenden och ömsesidiga beroenden sällsynta. Med det menas inte att det självklart var bättre förr, men det kan vara värt att påminna om att vissa värden kan gå förlorade i den tappade kontakten. Man skulle kunna tala om den som välfärdens baksida.
Oändliga är fallen av vanvård av gamla som på grund av sjukdom eller demens inte har förmåga att protestera. Ett färskt exempel är två undersköterskors misshandel och kränkningar av gamla på äldreboendet Hagaborg i Norrköping.
Betänk att en liknande behandling skett på en förskola. För att inte tala om vanvård av husdjur. Och då är många gamla betydligt mer hjälplösa än barn eller katter. Ändå finns en annan acceptans för illabehandling av gamla. Man behöver inte sträcka sig så långt som till fysisk misshandel - förolämpningar, hånfullhet och ignorans är sådant som föräldrar inte tolererar mot sina barn - eller sig själva. Så varför är det okej när det kommer till gamla?
En del av förklaringen kan finnas i det von oben-perspektiv många antar mot äldre personer. Gamla blir lätt offer för medveten eller omedveten omyndigförklaring av sin omgivning. Denna kan medföra inte bara att de berövas sina rättigheter utan även att äldre inte avkrävs samma skyldigheter som yngre.
Vid Malmö tingsrätt pågår rättegången mot den så kallade "gubbligan": Tre män, 52, 64 och 70 år gamla står åtalade för grova rån samt förberedelse till desamma. Ledaren för ligan är känd som Nisse Pistol. Mediebilden av gubbligan är rätt komisk, något som även Pistols advokat dragit nytta av i försvaret.
Verkligheten visar en helt annan, ganska skräckinjagande, bild av "gubbarna". Men deras ålder fungerar litet som en ursäkt för deras handlingar.
Att ålder skulle försvara vissa handlingar är förstås lika fel som att den inte skulle medföra lika rättigheter. Bara för att äldres kroppar, och ibland huvuden, inte är lika starka som de varit, så är människovärdet oinskränkt intakt. Ungdomsfixeringen till trots, unga människor bemöts ibland nedvärderande på grund av sin ålder. Men det är ändå långt från den brist på respekt som många gamla får stå ut med. Dagligen. Regler mot diskriminering finns, men som bekant är det svårt att lagstifta bort attityder.