Priset den svenske mjölkbonden får för sin mjölk har sjunkit 9 procent de senaste två åren.
Överproduktionen av mjölk och en rad andra jordbruksprodukter försöker EU nu få bukt med genom det nya systemet för jordbruksstöd, som inte längre baseras på hur mycket lantbrukaren producerar, utan hur mycket mark denne använder.
Syftet med det nya stödsystemet är förstås att minska överproduktionen på livsmedel och få EU:s bönder att använda sina jordar till sådant som ger bättre ekonomisk avkastning.
Vi konsumenter kan naturligtvis inte beklaga den prispress som överproduktion och en öppnare konkurrens inom unionen för med sig.
Det kan ändå finnas skäl för oss att reflektera. Hur sunt är egentligen det pris på mjölk -- 6--7 kronor litern -- vi betalar? För de svenska mjölkbönderna innebär det en inkomst på ungefär 2,50 kronor för varje såld liter.
Man behöver inte vara civilekonom för att begripa att det inte lönar sig för någon svensk bonde att investera i en ny anläggning för mjölkkor. Enligt mjölkbönderna själva bör man dessutom ha gården, maskinerna och alla lån betalade för att kunna leva på en mjölkdjursbesättning. Och då pratar vi inte 30--40 djur -- snarare 100!
Vi konsumenter bör inte längre svälja den verklighetsbeskrivning medierna och många politiker försöker torgföra -- att maten är för dyr och med hänvisning till andra EU-länder alltid kan bli billigare.
Det kan den förstås. Men bara till priset av att våra lantbruk förvandlas till högmekaniserade, omänskliga livsmedelsfabriker.
Är det så vi vill ha det?