Ska du se Engla Höglunds begravning? Hennes öde berör mig lika mycket som alla andra. Ljusmanifestationen till hennes minne var värdig, rörande och fick ett genomslag som saknar motstycke. Men det finns något djupt sorgligt över det faktum att SVT direktsänder begravningen.
I SVT:s Agenda i söndags framträdde programdirektör Jan Axelsson och försvarade beslutet. Han sa bland annat att "Det finns inte tillstymmelse till sensation i detta.".
Att han behöver säga så, visar att skälen att sända begravningen är grumliga. På sätt och vis hade jag haft lättare om han faktiskt sagt att "Jo, det har ju varit en sådan uppståndelse kring det här att vi gärna hänger på. Gör inte vi det så gör någon annan det.". Nu framstår programdirektören som en hycklare.
Hans andra argument är att SVT ska göra inspelningen "under största värdighet och aktsamhet". Fattas bara annat, men det är ändå inte hur SVT sänder Engla Höglunds begravning som är frågan, utan att man väljer att göra det. För visst är det en förändring.
2002 valde SVT att inte sända Fadime Sahindals begravning. Den sändes av kommersiella TV4. Den gången fanns det möjligen skäl att överväga en tevesändning. Fadime Sahindal hade innan hon dog valt att framträda och tala mot det så kallade hedersvåld, som hon sedan föll offer för.
Hedersvåldet är inte en fråga som berör enstaka människor, utan ett strukturellt våld med kulturell bakgrund som berör många familjer i Sverige idag. Att en tevesänd begravning kan lyfta fram den typen av frågor kan möjligen ha någon rim och reson. Kanske.
Engla dödades av en sjuk människa. Att påstå att en tevesändning av hennes begravning får oss att fokusera på psykvårdens och polisens bristande hantering vore magstarkt. Deras tillkortakommanden är vi smärtsamt medvetna om utan att behöva se Engla Höglunds sörjande familj och vänner i ansiktet genom en kameralins.
Mest nedslående i Jan Axelssons solkiga framträdande i Agenda är hans förklaring till att det här blir av överhuvud taget: "Vi fick en förfrågan från familjen". Det var alltså inte ett eget journalistiskt beslut, inte en bedömning av allmänintresset, utan drivet av familjens önskan.
Uttalandet andas ett behov från Axelsson att lägga en del av ansvaret för sändningen på familjen. Det kan han inte göra. SVT bär det fulla ansvaret. I det ansvarstagandet ligger att fundera över om det faktiskt ligger i den här familjens långsiktiga intresse att exponeras på detta sätt.
Mitt i all sorg måste en ansvarig utgivare förhålla sig kylig till sitt uppdrag.