Låt oss slå fast att Vadstena är en stad med stor potential. Med få undantag förälskar sig alla besökare i den medeltida staden vid Vättern, den stora fantasieggande sjön som varje dag visar ett nytt ansikte. En angelägen fråga är om Vadstenas rika tillgångar utnyttjas maximalt.
Vadstena har liksom alla andra utpräglade turiststäder sin glanstid under årets varmaste tre fyra månader. Och på senare tid en kort period i november december, då arrangemanget Gammeljul drar folk både lokalt och långväga ifrån.
Kulturen har sannerligen placerats i högsätet i denna charmiga idyll. Det är bra. Kommunen, Vadstena-Akademien, teater- och musikgrupper håller ångan uppe. För de kulturellt intresserade finns dragplåster som slottet, klosterkyrkan, klosterruinen, konstgallerierna, Örtagården med sin speciella flora, och en lång rad andra kulturella aktiviteter och företeelser.
Men för turister och ortsbor med andra mindre finkulturella intressen är utbudet magrare. Visst finns det krogar med pub- karaktär och visst har det tagits annorlunda grepp, som rockabillykvällarna nere vid hamnen. Dit kommer det bort emot 3 000 besökare varje onsdag hela sommaren. Mer sådant behövs, gärna något som är gångbart hela året.
I hamnen finns dessutom det populära leksaksmuseet.
Men här finns mycket mer att göra. Det förutsätter att kreativiteten verkligen tillåts blomma. Och det i sin tur kräver enighet och samverkan. Därför är det med bedrövelse man tvingas ta del av vad avgående rådgivaren i Vadstena Nyföretagarcentrum, Bengt-Olof Persson, säger om splittrade grupperingar inom stadens näringsliv.
Splittring är inte vad Vadstena behöver. Staden är i behov av enighet, idérikedom och uthållighet för att näringslivet, basen för en välbehövlig utveckling, ska blomstra och locka till nya långsiktiga satsningar.
I det sammanhanget har Nyföretagarcentrum en viktig roll, och det är nedslående att organisationen nu går på kryckor, mest på grund av penningbrist. Gamla sponsorer har tröttnat och nya växer inte på träd. Jakten på företag och organisationer som vill vara med i sponsringen har uppenbarligen inte heller varit påfallande intensiv.
Det skulle vara en tragedi om Vadstena tilläts tyna bort som en attraktiv stad som bara lever upp några korta månader om året. Näringsidkarna får inte bara sitta och sucka över sina bekymmer, kommunen får inte förtröttas i sina ansträngningar att locka till sig nya företag, bädda för bostadsbyggande för nya skattebetalande invånare. Kan kommunen dessutom få fason på buskörningar, trafik- och parkeringsproblem vore det en välgärning. Varken besökare eller bofasta uppskattar rallykörningar kvälls- och nattetid på till exempel Motalagatan, Klosterledsgatan och Kloster- och Bakgatorna. Ingen vill flanera i en idyll där unga bilister kompenserar sig för Gud vet vad, genom att med vrålande motorer göra sitt bästa för att störa friden och hota fotgängare till liv och lem.
Vadstenaborna måste också vara med och dra sitt strå till stacken för att få ett gynnsamt affärs- och företagarklimat. De kan med fördel försöka vänja sig vid att kanske betala någon krona extra för sina varor för att hålla det lokala näringslivet under armarna. Det kallas köptrohet, och är en oundgänglighet på varje mindre ort.
Svaret på frågan om huruvida Vadstenas potential utnyttjas till fullo kan inte bli annat än ett beklagligt nej. Inte än i varje fall. Utrymmet för en rejäl sväng mot ett mer livfullt Vadstena, mot ett mer varierat fritidsutbud, mot nya och fler sysselsättningsskapande företag är väl tilltaget. Det är dags att utnyttja det.