Men det är inte säkert. Det hänger nämligen på vad som kommer att krävas för att bli adjunkt eller lektor. Om det pedagogiska etablissemang som har helt andra idéer än Jan Björklund om vad en bra lärare är - och som sitter på maktpositioner vid lärarhögskolor, skolmyndigheter, kommunala skolförvaltningar - får bestämma kriterierna blir det inte bra.
Detta är Björklunds problem. Han har drivit igenom kloka skolreformer, men det är det pedagogiska etablissemanget som ska genomföra dem. Lyckligtvis börjar utbildningsministern inse det - ett tecken är att mattesatsningen som presenterades nyligen innehåller tydliga instruktioner om hur undervisningen ska förändras.
Ironiskt nog fick Björklund då kritik för att inte respektera lärarnas "professionalitet". Kritikerna bortsåg ifrån att det finns forskarstöd för det Björklund föreskrev - svenska elever ägnar för mycket tid åt eget arbete och behöver få mer lärarledd undervisning i matte.
Förhoppningsvis kommer kraven för att bli adjunkt och lektor att handla om att ha mycket goda kunskaper i ämnet/ämnena man undervisar i. Det pedagogiska etablissemanget, som hellre vill haussa ämnet utbildningsvetenskap, invänder att alla som är duktiga på ett ämne inte är goda lärare. Det är sant, men alla goda lärare är duktiga på sitt ämne.
En annan förhoppning är att adjunkterna och lektorerna kommer att undervisa elever. Det pedagogiska etablissemanget älskar "kollegialt lärande", och därför har det i tysthet faktiskt vuxit fram karriärvägar för lärare: Som "lärpilot" eller "förändringsagent", som ägnar dagarna åt att undervisa lärarkollegor, kan man få bättre lön än de lärare som undervisar elever.
Det kan bli bra med adjunkter och lektorer, men då krävs att Björklund vågar utmana det pedagogiska etablissemanget.