Det är inte svårt att sälla sig till dem som oroar sig för utvecklingen i Ryssland. Mordet på journalisten Anna Politkovskaja tidigare i höstas visar hur instabilt och demokratiskt fattigt landet blivit under president Vladimir Putins ledning. Politkovskaja var den trettonde journalisten som mördats sedan år 2000.
I torsdags avled den före detta ryske spionen Aleksander Litvinenko på ett sjukhus i London. Han var öppen kritiker till Putin och ägnade sig åt att utreda mordet på Politkovskaja. Mitt i sitt viktiga uppdrag blev han förgiftad med det radioaktiva ämnet polonium 210. På sin dödsbädd anklagade han Putin som ansvarig för förgiftningen.
Dödsorsaken är ännu inte fastställd. Men det är knappast någon överdrift att påstå att förgiftningen är ett tydligt budskap till alla frihetskämpande ryssar i exil. Och att det på senare år blivit allt enklare att röja undan politiska motståndare.
För Sverige och EU är det viktigt att kavla upp ärmarna och fördöma denna utveckling. Politiska mord och andra uppenbara brott mot de mänskliga rättigheterna kan aldrig accepteras. Även om man är i behov av rysk energi.
Samtidigt har statsminister Fredrik Reinfeldt rätt när han säger att Sverige bör möta Ryssland i "handel och ekonomiskt utbyte" (Svenska Dagbladet 25/11). Som ett av länderna vid Östersjön har vi mycket att vinna på ekonomisk integration och att få till stånd ett nytt frihandelsavtal mellan EU och Ryssland.
Men så länge EU är splittrat och de stora länderna föredrar att göra bilaterala överenskommelser med Ryssland är det inte särskilt svårt för Putin att vara kaxig. Han vet att han regerar ett av världens största länder på olja och gas. Och kan därför avfärda kritiken så länge han styr med energin som vapen.
EU:s regeringschefer har nu en viktig uppgift att agera mer samspelt och inte låta Putin utnyttja den splittring som finns inom EU. I synnerhet om man menar allvar med att skapa en mer gynnsam utveckling i Östersjöregionen och uppmuntra de krafter som kämpar för ett mer öppet, tolerant och demokratiskt Ryssland.
I arbetet att förändra EU:s Rysslandspolitik har Sverige en väsentlig roll att spela. Men det räcker inte att kritisera den planerade gasledningen i Östersjön. EU måste samla sig och visa att demokrati och mänskliga rättigheter är viktigare än behovet av energi.