Efter Carnegieskandalen i höstas förknippar många ordet "avreglering" med något negativt. Det är därför ingen slump att det i Apoteksmarknadsutredningen, som presenterades i tisdags, talas om "omreglering" i stället för "avreglering".
Men det är inte bara rädsla för att ännu en gång stöta sig med opinionen som ligger bakom ordvalet. Det som utredningen föreslår innebär visserligen att apoteksmonopolet slopas, att lagen ändras så att fler aktörer än statliga Apoteket AB kan köpa och sälja läkemedel. Någon avreglering är det dock inte.
Vem som helst kommer inte att kunna driva ett apotek. För att göra det krävs tillstånd från Läkemedelsverket. Och läkemedelsföretag, försäljare av läkemedel och personer med förskrivningsrätt göre sig icke besvär.
Ett nytt statligt bolag ska ta över ansvaret för högkostnadsdatabasen, receptregistret och hanteringen av e-recept från Apoteket AB. Samtliga apotek ska tillämpa enhetliga priser på de mediciner som ingår i förmånssystemet. Enskilda apotek kommer att kunna förhandla om inköpspriser. På så sätt väntas priserna sjunka och apoteken bli en kommersiell motpart till den mäktiga läkemedelsindustrin.
Lägre priser har varit ett av huvudargumenten för att öppna upp för konkurrens på apoteksmarknaden. Liksom ökad tillgänglighet. Förhoppningen är att en lagändring ska leda till avknoppningar, att apotekspersonal tar över driften eller startar nya apotek. Men det mesta talar för att det blir som det blev i Norge när fri etableringsrätt infördes där 2001: Att stora kedjor ger sig in på marknaden.
För Norges del innebar det att priserna rakade i höjden i stället för att sjunka eftersom de stora kedjorna, som även är grossister, satte priserna själva. För några år sedan fick staten ingripa och ett system med maxpriser infördes. Samtidigt har antalet apotek nästan fördubblats och öppettiderna blivit generösare.
Trots att de svenska förutsättningarna är helt andra används erfarenheterna i Norge av den politiska oppositionen som argument mot att konkurrensutsätta Apoteket AB.
Den stora skillnaden är att det i Norge inte fanns någon motsvarighet till Apoteket AB. Där ägdes apoteken av farmaceuter, som valde att sälja när etableringsfriheten infördes. Dessutom kommer inte svenska staten att släppa kontrollen över prissättningen, i alla fall inte i ett första skede.
Om och när Apoteksmarknadsutredningens förslag blir verklighet kommer fortfarande 900 apotek vara kvar i statlig ägo. Det säger sig självt att även de stora kedjorna kommer att ha svårt att konkurrera med dem. I utredningen finns nämligen inget förslag om att sälja ut alla apotek. Men för att bryta den dominans som Apoteket AB kommer att ha även vid en omreglering föreslås att mellan 80 och 100 apotek säljs, ett förslag som regeringen nu har att ta ställning till.
Förhoppningsvis viker sig inte regeringen för det krassa opinionsläget. Den står bakom avskaffandet av apoteksmonopolet. Då bör den stå upp för den fria konkurrensen också.