Är fritt val-reformen en fråga om prestige? En skrivbordsprodukt från politikerna, som de inte kan släppa? Det hävdade 24 sjuksköterskor i ett öppet brev i Corren i går. Men på punkt efter punkt har de fel.
Att äldre ska kunna välja vem som utför hemtjänsten hos dem är vettigt, både ur individens perspektiv och ur samhällets.
Det vore naturligtvis förfärligt om de äldre, ofta dementa och svaga, skulle pressas att välja vem som ska vårda dem, i en snårskog av information och mot sin vilja. Men det är en nidbild av fritt val-reformen. Den som inte vill eller kan välja fortsätter med samma hemtjänst som i dag. Den trygghet som kontinuiteten ger rubbas inte en sekund - om man inte vill det.
Visst är det viktigt att den information som kommunen förbereder för de äldre blir genomtänkt och klar. Men det är för tidigt att döma ut fritt val-reformen som "trassel" innan den är genomförd.
Sjuksköterskorna har förmodligen rätt i att många inte har något behov av att välja. Men varför ska det betyda att ingen får göra det?
Det är inte svårt att tänka ut exempel på äldre med särskilda behov, som nu äntligen får en chans att få dem tillgodosedda.
Tänk till exempel på en äldre iransk kvinna, som aldrig haft det lätt med svenskan. Nu är hon närmare 80 och vill vårdas av någon som talar farsi - ett rimligt krav kan tyckas.
Det har tidigare varit svårt att tillgodose sådana önskemål inom äldreomsorgen. Med fritt val kan det i stället bli en affärsidé för en driftig entreprenör: hemtjänst på det språk du själv vill.
I andra fall kan det handla om grupper med en särskild diagnos, yngre dementa till exempel. En särskild utförare av hemtjänst kan utveckla specialkompetens på det området och ge bättre omsorg.
Kontinuitet är ett nyckelord inom äldrevården. Det påpekar sjuksköterskorna med rätta. Att äldre ständigt får träffa nya vårdbiträden på grund av personalomsättningen är ett problem.
Men fritt val-reformen kan faktiskt innebära en förbättring. Fritt val vill stimulera att små, nya företag bildas. En rimlig förhoppning är att de anställda stannar längre i sådana företag - det skulle i så fall betyda ökad kontinuitet för de äldre. För ett litet företag kan det rent av bli en konkurrensfördel.
Många framgångsrika, kvinnliga nyföretagare är verksamma inom vården. Ofta rör det sig om avknoppningar - att de anställda startar eget för att fortsätta med samma verksamhet, men på nya villkor och med större makt över sin vardag. Om den utvecklingen nu når hemtjänsten i Linköping finns det all anledning att känna optimism.
De 24 sjuksköterskorna oroar sig över kvaliteten. Men äldreomsorgen i Linköping upphandlas sedan länge i konkurrens. Man kan vara kritisk till att anbudet går till den som utför vården billigast - men det har inget med fritt val-reformen att göra. Den är inte något sparpaket utan snarare tänkt att höja kvaliteten.
Det går inte att garantera att den gör det. Men det finns skäl att hysa goda förhoppningar.