I kväll håller Jan Björklund tal i Almedalen, men redan i måndags ordnade Axess en debatt om Folkpartiets kris. Statsvetaren Tommy Möller och folkpartisten samt tidigare DN-chefredaktören Anders Johnson talade om spänningen mellan klassisk liberalism (statens icke-inblandning ska göra människorna fria och oberoende) respektive socialliberalism (statens ingripande korrigeringsmekanismer ska göra människorna fria och oberoende).
Möller påpekade att FP-förslaget om språktest för medborgarskap anklagas för att svika socialliberalismen, när det tvärtom är den klassiska liberalismen man sviker när staten intervenerar för att ge individen bättre chanser.
Folkpartister fastnar ofta i den här typen av abstrakta diskussioner om vad som egentligen är "sann" liberalism. Det riskerar att bli så teoretiskt och utopiskt att vanliga väljare tappar intresset.
Spänningen mellan klassisk och socialliberalism blev tydlig under en Almedalsdebatt om yttrandefrihetens gränser. Panelens två folkpartister - Jasenko Selimovic och Barbro Westerholm - var klart mest positiva till statliga inskränkningar av yttrandefriheten. Deras argument var socialliberalt; att skydda utsatta grupper. Samtidigt hade de kloka ord till Axessredaktören Johan Lundberg och Neoredaktören Paulina Neuding, som har utsatts för Breivikkletande i den offentliga debatten: Räkna med att meningsmotståndare tar till alla fula knep de kan. Det betyder inte att man inte får uttrycka sin åsikt - bara att den som går emot strömmen måste vara beredd på en skitstorm.
Och just detta har Folkpartiet erfarenhet av. Under Almedalsveckan hör man gliringar mot FP i snart sagt alla sammanhang. Än är det Ardalan Shekarabi, S, som anklagar FP för att vara krigshetsare med en extrem utrikespolitik, än är det Fredrik Reinfeldt, M, som driver med deras förslag om språktest. Folkpartiets engagerade försvar av euron hånskrattas det åt i alla läger.
Man måste beundra folkpartisterna för deras principfasthet. När Jasenko Selimovic och Barbro Westerholm talar om att stå upp för sin åsikt även när det är inopportunt anar man att det inte bara handlar om principer utan om personliga erfarenheter.
Det är just det personliga som Folkpartiet behöver lyfta fram. Socialliberalismen har blivit mainstream och omfattas mer eller mindre av alla partier i Sverige i dag. Om FP då försöker skilja ut sig genom att älta principer, teorier och utopier och hävda att bara de känner den "sanna" liberalismen, så når de inte in i särskilt många väljares hjärtan.
Principer och teorier är nödvändiga och bra, men de måste förankras i verkligheten om väljarna ska känna att de berörs personligen och inte bara på det abstrakta idéplanet. Lyckas Jan Björklund i kväll knyta ihop det abstrakta med det konkreta, principerna med det personliga, då kan Folkpartiet växa och locka fler väljare.