Det är ingen hejd på eländet när finansminister Anders Borg tecknar konturerna av ett bottenfruset 2012. Det är inte bara grisen som ställer frågan om ett liv efter jul. Men vad göra om situationen är så alarmerande svart som finansministern påstår i sin iver att gestalta den dystopi som lurar runt hörnet? Drämma till med åtgärder med hög multiplikator, så klart. Så ville Keynes på 1930-talet, så vill Joseph Stiglitz och andra ekonomer idag.
Anders Borgs eländeskatalog träffar rätt i mycket: Arbetslösheten ökar från höga nivåer, sysselsättningen är i stort sett oförändrad sedan 2008, "utanförskapet" består, med fler unga med förtidspension.
Åtgärder med hög multiplikator är allt från omfattande investeringar i infrastruktur till höjd ersättning i a-kassan (bidrag på alliansspråk). Investeringar i vägar och järnvägar fungerar som uppåttjack i nutid, på samma gång som den framtida produktionen blir större, till nytta för uppväxande/kommande generationer. Regeringen "satsar" 2,75 miljarder på vägar och järnvägar 2012. Ridå.
Höjd ersättning i a-kassan: Pengarna går till konsumtion. Smörjolja i det gnisslande tillväxtmaskineriet. Regeringens vägval, kraftigt försämrad a-kassa, kastar kostnaderna i knät på kommunsektorn. Kostnaderna för ekonomiskt bistånd ökar.
Konjunkturinstitutet efterlyser en mer expansiv finanspolitik. Regeringen vägrar lyssna. Det är inte i första hand den globala finans- och underskottsoron som piskar upp arbetslösheten i Sverige till sjukligt höga nivåer. Det är regeringens endimensionella skygglappspolitik, med fyra jobbskatteavdrag på raken som det nav kring vilket politiken snurrar.
Regeringens recept för Sveriges framtid: Fas 3 och billigare krubb på krogen. Skål.