"Ser du en dataprogrammerare eller en kille med Aspergers?"
Den frågan möts vi just nu av i reklampauserna på tv och är en del av Arbetsförmedlingens kampanj Se kraften! som syftar till att få arbetsgivare att få upp ögonen för en outnyttjad arbetskraft: Funktionsnedsatta människor.
Det är en bra kampanj. Tyvärr kan Arbetsförmedlingen inte trolla fram några arbeten, det kan bara arbetsgivare göra. Och dessa har hittills visat ett svalt intresse för att anställa funktionsnedsatta - trots den subventionerade lönekostnaden, och trots att alla funktionsnedsatta inte har nedsatt arbetsförmåga.
Corren skrev om saken i fredags och hade talat med två personer som fått anställning med lönebidrag på länsmuseet i Östergötland. Båda uppger att de har begränsningar men kan arbeta i sin egen takt och över lag trivs med sina arbetsuppgifter. På frågan om det känns kränkande att uppbära lön genom bidrag svarar Therese Karlsson att hon inte ser det på det viset, samt att "det står ju inte på mitt lönebesked".
Museet har 75 anställda, en siffra som skulle vara lägre om det inte fick lönebidrag för 24 av dessa. Samtidigt menar arbetsledaren Leif Wallentinsson att de personerna är museets enda chans att expandera och få hjälp med sysslor som annars inte skulle blivit utförda.
Lönebidrag innebär att den anställde får kollektivavtalsenlig lön och andra förmåner, och hur stor del av lönen som är bidrag beror på hur hög lönen är samt hur nedsatt arbetsförmågan hos den anställde är. Lönebidrag ger människor, som annars har väldigt svårt att komma ut på arbetsmarknaden, en chans att skaffa sig erfarenheter, socialt kontaktnät - som kan leda till andra jobb - och en egen försörjning.
Lönebidragen ger "riktiga" jobb, inte låtsasanställningar som Fas 3 eller plusjobb, varför regeringen också satsat extra på dessa arbeten i det så kallade "Kulturarvslyftet", där jobb ska skapas inom kultursektorn med hjälp av lönebidrag.
Samhällsekonomiskt är lönebidragen en vinst. Visst kostar anställningarna staten en slant, men arbeten som det annars inte funnits resurser till att utföra blir gjorda. Och om dessa personer i stället varit helt bidragsberoende skulle det kosta betydligt mer, samtidigt som de som arbetar med lönebidrag skulle få betydligt mindre pengar att röra sig med.
Sverige har inte heller råd att inte låta nära en miljon människor i arbetsför ålder arbeta. Med de demografiska utmaningar vi står inför med en växande åldrande befolkning behövs alla människors insatser för att klara välfärden.
Regeringen konstaterar att offentliga och privata arbetsgivare måste bli bättre på att anställa personer med funktionsnedsättning. För det behövs attitydförändringar och sådana är som bekant svåra att lagstifta bort. Dessutom tar de tid att sudda ut. Men med goda exempel, information och lönebidrag kan man komma en bit på vägen.