Allt pekar på att den sittande presidenten Joseph Kabila vunnit valet i DR Kongo. Det har skapat oroligheter i huvudstaden Kinshasa och 337 personer greps där i slutet av förra veckan, enligt uppgifter från FN.
Valets andrekandidat, milisledaren Jean-Pierre Bemba, har anklagat Kabila för valfusk och gjort hotfulla uttalanden om att han inte kommer att acceptera resultatet.
Valkommissionen tvekar att utropa en segrare och den slutgiltiga rösträkningen är ännu inte offentliggjord.
Det går dessvärre inte att avfärda risken för att DR Kongo faller tillbaka i inbördeskrig. Ett lågintensivt krig mellan väpnade grupperingar var länge normaltillståndet i DR Kongo sedan den hänsynslöse diktatorn Mobutu Sese Seko flydde landet 1997.
Kongo riskerar att hamna i ett moment 22 när man nu försöker ta steget från kaos till demokrati.
Säkra och rättvisa val kräver en väl fungerande stat. Men Kongo har inget fungerande rättsväsende, ingen infrastruktur, inte ens vägar. Felaktigheter - avsiktliga eller oavsiktliga - kan uppstå.
Det ger landets tidigare krigsherrar en möjlighet att ifrågasätta resultatets legitimitet, med vapen i hand.
Samtidigt saknar befolkningen en fördjupad förståelse för demokratins villkor. Att sluta upp kring den som sitter på den realpolitiska makten i form av vapen och kontroll över naturtillgångar kan i ett land som präglats av despotism i decennier te sig naturligt.
Men mer kaos och våld kommer aldrig att kunna främja demokratin i Kongo. Den är bräcklig som en fågelunge och kan lätt petas ur boet. Därför är det av yttersta vikt att det internationella samfundet visar uthållighet i DR Kongo.
FN:s fredsstyrka Monuc omfattar 17 600 man och EU-styrkan Eufor på 1 500 man är en del av den. Det kan låta mycket, men är ett minimum i ett land som är stort som hela Västeuropa. Monuc bör inte avvecklas för tidigt och EU borde snarast kunna förstärka sin insats.
Europa, som först skövlade Kongo i årtionden och sedan höll Mobutu om ryggen i ytterligare 37 år, har ett moraliskt ansvar att ledsaga landet hela vägen till fred och demokrati. Niclas Ericsson