De grova våldsbrotten blir allt vanligare i samband med storhelger som till exempel nyår. "Stökigt, men normalt" rapporterade polisen tidigare när nyårsfirandet sammanfattades. I går- dagens ekosändningar i radions P1 förklarade flera polisdistrikt att det grova våldsbrott "är vanliga inslag i nyårsfirandet". Slagsmål, brutala överfall, våldtäkter, mordbränder, fylleri - det brutala, upptrappade och alkholrelaterade våldet är i själva verket en återspegling av den brutalisering av samhällsklimatet som följer i spåren av den egofixerade marknadsliberalismens hårdhänta evangelium. Den kollektiva gemenskapen bryts ner; i dess ställe träder den kallhamrade egoismen. Oprovocerat våld och hänsynslösa attacker mot okända är dess yttersta konsekvens. I spåren av den nyliberalt anfäktade individualismen följer ökade klassklyftor och växande segregering. Det som för femton år sedan beskrevs som en omöjlighet i nivelleringens förlovade land Sverige, dvs exklusiva villakvarter som barrikaderar sig mot omvärlden med hjälp av inhyrda vaktbolag, är verklighet i dag - på samma gång som andra områden sjuder och kokar av gnistrande hat eller bottenlös förtvivlan. Sverige 2007 är en vulkan på randen till ett utbrott.
Den socialdemokratiska regeringen med statsminister Göran Persson i spetsen ägnade åren efter valet 2002 att sjunga självgodhetens höga visa. Folks oro för arbetslöshet och utanförskap togs inte på allvar. Det bäddade för ministären Reinfeldt. Som till skillnad från regeringarna Fälldin och Bildt inte bara har en formulerad ideologisk strategi i bagaget utan dessutom kan surfa fram på en av efterkrigstidens hetaste konjunkturtoppar. Därför förvandlas Sverige i ett rasande tempo. Systemskiftet är ytterst ett värderingsskifte. När mandatperioden nalkar sig sitt slut är Sverige ännu en i raden av "befriade" välfärdsländer. Gösta Bohman, moderaternas dåvarande partiordförande, beskrev partiets ideolgiska mål så här: Att begränsa den politiska verkningskretsen till förmån för marknadskrafterna. Trettio år senare når moderaterna sitt mål. Sverige reduceras till ett marknadstorg, med medborgaren som kund. Visst - rege-ringen Reinfeldt fick folkets, det vill säga kundernas, förtroende, och nu fullföljs den strategi som tillämpas i många andra länder. Det betyder inte bara växande klyftor, det betyder också hårdnande motsättningar. När regeringen riktar sitt ideologiska vapen mot till exempel fackföreningsrörelsen skjuts resterna av samförståndsandan i sank.
2007 markerar starpunkten för en ny epok i Sveriges moderna politiska historia. Först om sådär tio-femton år kan vi sammanfatta epoken. Lyckades högerrege-ringen? Förmådde socialdemokraterna utforma ett alternativ? Hur agerade facken när flera av deras bärande fundament attackerades?
Sverige 2007. Kollektiva gemenskaper ersätts av det snäva egenintresset. "Satsa på dig själv" ropade näringslivet i en kampanj vid 1980-talets början. Drygt tjugo år senare förverkligar socialdemokraternas partiordförande sina drömmar och bygger flådig lantgård i Sörmland. Där nånstans, i skiftet mellan Ingvar Carlssons radhus och Perssons gård, havererar det socialdemokratiska bygget.