Jag trodde inte dagen skulle komma då jag skrev att valfriheten har gått för långt. Nu inser jag att den är här. Anledningen går att finna i Motalas skolmatsalar, och säkert i många andra skolmatsalar runt om i Sverige. Kommunfullmäktige har beslutat (ja, saken har tagits upp i högsta kommunpolitiska instans) att en dag i veckan ska bara vegetarisk mat serveras på skolorna i Motala. Övriga dagar serveras en kött/fisk-rätt och en vegetarisk rätt.
Detta har fått föräldrar i Motala att gå i taket. Valfrihet råder fyra dagar i veckan, men på den femte dagen skola samtliga elever äta vegetariskt. Motivet är miljön. Precis som Linda Ekberg, förälder, påpekar i Corren 7/1 finns många fler miljöpåverkningar att ta hänsyn till än bara köttätandet. Ursprung, tillverkningsmetod, säsong, för att nämna några. Men det är köttet som politikerna i Motala valt att ge sig på.
Självklart är det inget problem att barnen i Motala inte serveras kött eller fisk till lunch en dag i veckan. Hade det inte gått så långt som till ett fullmäktigebeslut hade det säkert knappt noterats att rätter som pannkakor, blomkålssoppa eller potatisbullar med lingon faktiskt är vegetariska. Man måste faktiskt inte tvinga i sig quornburgare, kikärtsbiffar eller andra ersättningsprodukter till kött för att äta grönt.
Apropå tvång. Föräldrarna som protesterar mot den vegetariska dagen i skolan synliggör en annan absurditet, och det är just hur långt valfriheten har gått i skolmatsalen. Visst, skolmat är en lagstadgad rättighet i det här landet, men till denna finns ingen skyldighet kopplad. Barnen är inte tvingade att äta vare sig den ena eller den andra rätten. Dessutom betyder inte en rättighet att den är gränslös. Det måste finnas gränser för hur mycket en skolmatsal måste erbjuda kräsmagade elever och föräldrar.