Många som läste insändaren av signaturen "Uppgiven mamma" på Ordet fritt den 22 december hörde av sig till Corren och skänkte både pengar och saker för att hjälpa henne. Svenskarna är ett givmilt folk, särskilt till jul. Förra året skänkte vi fem miljarder kronor till välgörande ändamål, en fjärdedel av den summan under november och december.
Från och med 1 januari blir gåvor till välgörenhet dessutom avdragsgilla med 25 procent. Villkoret är att givaren är en privatperson och skänker mellan 2 000 och 6 000 kronor under ett år till organisationer vars ändamål är godkända av Skatteverket. Skatteavdraget är alltså maximalt 1 500 kronor. Ingen jättesumma, men det är heller inte meningen eftersom det vänder sig till Medelsvenssons som kan tänka sig att avvara en mindre men ändå generös gåva.
Kritiken mot avdraget går ut på att den begränsas till två typer av ändamål: 1. Bedrivande av hjälpverksamhet bland behövande, och 2. Främjande av vetenskaplig forskning. Gåvor till miljö- och djurorganisationer omfattas exempelvis inte. Det är en skarp linje över ett kuperat landskap, men någonstans måste den dras. Såvida inte bidrag till alla möjliga former av organisationer ska omfattas - föreningar med politiska budskap till exempel, något som många miljöorganisationer ofta är snubblande nära.
Samtidigt som svenskarna ger prov på generositet visar SCB:s årliga undersökning att andelen som vill minska det svenska biståndet ökar. 2008 var 15,1 procent av den åsikten medan 16,8 procent ansåg att det borde öka. I år tycker 20 procent att biståndet ska minska och 14,8 procent att det ska öka. Rimmar resultatet illa med svenskarnas generösa ådra?
Inte egentligen. Sidas kommunikationschef Joachim Brejmo förklarar svenskarnas ökade tveksamhet till bistånd med den ekonomiska krisen. Det är en tänkbar anledning. En annan är olika korruptionsskandaler som uppdagats bland mottagare av svenskt bistånd och inom välgörenhetsorganisationer. Förra året dömdes kommunikationschefen Johan af Donner till fem års fängelse för att ha förskingrat miljoner från Cancerfonden och Röda korset.
Den minskade tilltron till statligt bistånd samt ökade viljan att skänka privat tyder på en mer individualistisk inställning till välgörenhet. Människor vill mer och mer avgöra själva hur och till vem de bidrar. Det är i grunden en positiv förändring. Alliansregeringen har effektiviserat biståndet och fokuserar mer på uppföljning, vilket är bra men inte tillräckligt. Sverige ska fortsatt vara ett av världens mest generösa biståndsländer, samtidigt som människors privata gåvor ska uppmuntras.
Men det gäller också att vara försiktig vilka man gynnar. Frivilligorganisationernas insamlingsråd har en växande svart lista på oseriösa organisationer som man ska undvika när man vill skänka en slant. Den aktuella listan återfinns på http://www.frii.se/7_varning.shtml.