En opinionsundersökning gör ingen valseger, men visst ryms det många veckade pannor i Rosenbad och de borgerliga partiernas partikanslier. De idoga ansträngningarna att "medvetandegöra" svenska folket och vrida samhällsutvecklingen i marknadsliberal riktning stöter på patrull. En majoritet av svenska folket vill inte ha mer av ökade inkomstskillnader och växande klyftor. Till stor del är det regeringens medvetna strävan att så split mellan de arbetande och icke arbetande som upprör. Käftsmällen mot de deltidsarbetslösa och övriga förändringar av a-kassan väcker vrede och berättigad kritik. Det är ingen tillfällighet att kraven på politisk strejk växer bland IF Metalls medlemmar.
KRISTDEMOKRATERNA hamnar under 4-procentspärren. Därmed vacklar det borgerliga bygget betänkligt. Det finns i dag inget som tyder på att Göran Hägglunds skakiga parti ska växa mer än marginellt.
CENTERPARTIET och Maud Olofsson har hög svansföring, men faktum kvarstår: Partiet fortsätter att tappa sympatisörer. Trots uppmärksamheten vid partistämman uppger endast 5,7 procent av väljarna att de skulle rösta på centern om det var val i dag. Olofssons flirt med den nyliberala Stureplanshögern tillfredsställer måhända hennes egna ambitioner, men räcker det verkligen?
MODERATERNA ligger kvar på stabila nivåer, och minskningen sedan valet 2006 är marginell.
FOLKPARTIET rycker fram försiktigt. Partiet kan knappast räkna med några remarkabla framryckningar till valet 2010; å andra sidan ligger det fast förankrat på rätt sida om spärren.
ALLIANSPARTIERNAS VÅTA DRÖM är att göra rejäla inbrytningar bland socialdemokratiska väljare. Att döma av regeringspolitiken och de senaste opinionsundersökningarna lär det dröja innan drömmen blir verklighet. I stället hotar den traditionella borgerliga kannibalismen. Kristdemokraterna och centern måste profilera sig, och ju närmare valdagen vi kommer, desto dramatiskare former tar sig denna profilering.
SOCIALDEMKRATERNA fortsätter att skissa på ett alternativ som bär in i framtiden. Partiets höga opinionssiffror (44 procent) beror näranog uteslutande på att folk är trötta på högeralliansen. Det är ett förtroende som är ömtåligt och inte går att bygga en framtidspolitik på. Att socialdemokraterna under Mona Sahlins ledning tar tid på sig för att utforma sitt alternativ är bra och nödvändigt. Det är trots allt bara ett år sedan sossarnas politik fick rött kort av väljarna.