Det nya, Europapolitiska alternativ som presenterades i går behövs. Utgången i den historiska folkomröstningen om EMU, då det samlade politiska etablissemanget led ett förkrossande nederlag, räckte inte för att få denna politiska elit att tänka om.
Trots det entydiga budskapet från svenska folket, att man motsätter sig att makten flyttas bort allt mer, har de etablerade partierna fortsatt i samma stil som förut. Under hösten snabbehandlade riksdagen förslaget till ny EU-författning. Denna skulle ytterligare ha stärkt den överstatlighet som de svenska väljarna nyss så entydigt hade uttalat sig emot. Ändå stod det klart att förslaget skulle ha gått igenom i riksdagen.
Nu har författningsprojektet för tillfället lagts på hyllan på grund av maktpolitiska motsättningar mellan EU-länderna, men nya förslag i överstatlig riktning lär snart återkomma. Och då vet vi att större delen av det svenska politiska etablissemanget kommer att vara berett att acceptera ökad Brysselmakt.
Därför behövs det en ny politisk kraft som kan artikulera den utbredda kritiken mot att EU tar över allt mer av folkstyrets funktioner, som kan förvalta det budskap som väljarna levererade den 14 september förra året.
Det kan inte vänsterpartiet och miljöpartiet ensamma göra. Dessa partier förordar ett svenskt utträde ur EU, vilket en stor majoritet av svenska folket däremot inte gör. Det som folkomröstningen om EMU visade var att det finns en majoritet som vill hejda den överstatliga trenden, dock utan att för den skull vara emot EU.
Det är i detta utrymme som Junilistan placerar sig. Den blir ett alternativ för de borgerliga och socialdemokratiska väljare som röstade nej till EMU, men som är för EU.
En miljon borgerliga väljare och en och en halv miljon socialdemokratiska väljare röstade nej till EMU. Men deras val har arrogant nonchalerats av partierna, som fyllt sina listor inför EU-parlamentsvalet med anhängare av mer Brysselmakt. De få kritiker som finns på listorna är placerade så lågt att de inte har någon chans till inval.
Kristdemokraternas Alf Svensson och Anders Wijkman använde i går mycket grova ord om Junilistan. Nils Lundgren och Lars Wohlin "fiskar i grumliga vatten", "populistparti", löd några av invektiven. Det vittnar om hur skärrade kristdemokraterna - liksom säkert många fler - är. Och det har inte minst kd, vars väljare med överväldigande majoritet röstade emot partilinjen i folkomröstningen, anledning att vara. Junilistan kan räkna med liknande, hårda angrepp från ett skärrat etablissemang. Men sådan hysterisk retorik bör rimligen slå tillbaka mot avsändarna själva.
Junilistan representerar något nytt och spännande i svensk politik: Här förenas personer från vänster till höger i en fråga som är överordnad de inrikespolitiska ideologierna, demokratin. Och det är inte vilka personer som helst, utan representanter för eliten. Sådana företrädare skänker kritiken mot överstatligheten en helt ny legitimitet och respektabilitet. Det kan bli en väljarmagnet. Bildandet av Junilistan är ett uttryck för att nya vindar blåser i den svenska elit som för övrigt sprängdes redan inför EMU-omröstningen, vilket i sin tur var avgörande för utgången den gången.