Varje år föder omkring 100 000 svenska kvinnor barn. De allra flesta förlossningar går bra, men cirka 3 000 av dessa kvinnor drabbas av "sfinkterruptur": Underlivet spricker från slida till ändtarmsöppning. Med skadorna följer ofta, förutom stark smärta, urin- och avföringsläckage, skam samt ett förstört samliv.
Den 30 november tog SVT:s Uppdrag granskning upp saken. Frånsett kvinnornas öde är det förlossningsvårdens inställning till problemet som chockerar mest i programmet. Informationen innan och även efter att skadan skett upplevs av de drabbade som minimal och frågor tystas ned snarare än besvaras.
Förlossningsskadornas förekomst skiftar från olika kliniker. Bland de bästa i landet på att förhindra dem är Sunderbyns sjukhus i Luleå. Anledningen är att man aktivt försöker förebygga problemet genom bland annat det så kallade "perinealgreppet", som innebär att barnmorskan med handen stödjer kvinnans mellangård när barnets huvud passerar ut.
Greppet lärs ut på barnmorskeutbildningen men används inte lika ofta som förr. Så har de allvarliga förlossningsskadorna också ökat de senaste 20 åren. I stället har barnmorskorna intagit en mer passiv roll för att låta mamman styra förlossningens gång. Svåra förlossningsskador drabbar främst förstföderskor, som alltså utan upplevd erfarenhet av barnafödande ska avgöra hur hon vill ha det.
Inställningen rimmar väl med rådande samhällssyn på graviditet och förlossning som något så "naturligt" att det delvis är helt avskilt från den övriga vårdkedjan. Barnmorskorna är huvudansvariga, läkare träder bara in i nödfall. Det finns fördelar med en sådan gång, men när en förlossning inte går som planerat blir nackdelen uppenbar.
Graviditet och förlossning är ingen sjukdom, men kan ge biverkningar som av sjukvården måste behandlas som andra skador. Den ibland närapå andliga naturligheten kring förlossning, som även härskar kring amning, bidrar till att kvinnors rädsla inte tas på allvar.
I andra kontakter med vården, om det så är vid tandläkarbesök eller som cancerpatient, ses exempelvis smärta som något som helst undvikas helt. Vid förlossningar är lidande däremot naturligt och kvinnor får till och med beröm för att de "står ut" utan smärtlindring.
I Uppdrag granskning efterlyses nationella riktlinjer från Socialstyrelsen så att exempelvis perinealgreppet blir standard. Socialstyrelsen utfärdar dock inte riktlinjer på löpande band utan snarare i undantagsfall. Landstingen måste därför ta eget ansvar, utbyta erfarenheter och kunskap med varandra.
Utvecklingen med ökade förlossningsskador och större otrygghet bland blivande mammor pekar mot att fler kommer att kräva att få förlösas med kejsarsnitt - eller väljer att föda hemma. Det är ett stort misslyckande för svensk förlossningsvård och forskning. Dagens förhållanden är inte värdiga Sverige 2011. Det är här skammen ligger - inte hos de skadade kvinnorna.