Och med ögon känsliga för såväl opinionssiffror som konjunkturkurvor.
Drygt hälften av pengarna, 4,5 miljarder, ska gå till att skapa 10 000 platser i den kommunala vuxenutbildningen, 10 000 nya högskoleplatser och 3 000 platser inom yrkeshögskolan.
Två miljarder går till 40 000 platser inom stat, kommun och ideella organisationer. Satsningen kallas Lyft och ska ge sex månaders sysselsättning åt långtidsarbetslösa, tre månader åt unga korttidsarbetslösa.
Arbetsförmedlingens resurser förstärks och arbetsmarknadsutbildningarna och folkhögskolorna får utökat antal platser.
Det är en rejäl satsning. Större än väntat. Och lågkonjunkturens stigande arbetslöshet gör den väl befogad.
Men ingen blir väl förvånad av Thomas Östros kommentar till denna satsning, som kan sammanfattas i ett ord:
"Kraftlöst."
Det är faktiskt så man drar på munnen. Skivan verkar definitivt ha hakat upp sig hos Socialdemokraternas finansministerkandidat. Vad regeringen än gör, till och med när den gör det Socialdemokraterna själva har talat sig varma för, så är det bottenlöst fel, fegt, ansvarslöst och för lite. Enligt Östros.
Redan i december visade en opinionsundersökning vad svenska folket tycker om den sortens gnällighet. Bara 45 procent av S egna väljare tror att Östros är rätt person att leda Sverige ur krisen. Och ser man till hela befolkningen tror bara var femte på hans förmåga. Ett bottenbetyg som borde ge honom och partiledningen en rejäl tankeställare. Ändå fortsätter han på samma spår. "Det är en evighetsmaskin", som det hette i den gamla landsplågan.
I själva verket visar regeringen stor pragmatism genom att storsatsa både på kommunerna och på arbetslöshetsåtgärder. Det ser ut att bli en höstbudget som i grova drag knappt avviker från hur man skulle kunna vänta sig att en S-märkt krisbudget hade sett ut. Om S hade haft regeringsmakten och inte kunnat lova guld och gröna skogar, vill säga.
Säkert finns det en hel del borgerliga väljare som kommer att glunka över hur skillnaden mellan en moderatledd och en S-ledd regering bara handlar om mycket eller mer till offentliga utgifter och arbetsmarknadsåtgärder.
Ur det perspektivet är ett fjärde steg i jobbskatteavdraget, som statsminister Fredrik Reinfeldt lovade förra veckan, säkert en ideologisk nödvändighet.
I valrörelsen 2010 kommer Thomas Östros att få svårt att förklara varför en skattehöjning är rätt väg ut ur krisen, när den sittande regeringen har råd med stora satsningar mot arbetslösheten. De väljare som har fått behålla en extra månadslön per år genom skattesänkningarna kommer kanske att upptäcka att de har råd att anställa en hantverkare eller konsumera mer. Den konsumtionen hjälper också Sverige ur krisen.