Håller Göran Persson på att tappa greppet? Denne det politiskaschackrandets konung? Efter att ha sett hans nya "toppade" regering somskall vinna valet 2006 och sedan betraktat regeringens hantering avförsvarsfrågan börjar man undra. Nu har den forne skolministern tagittill orda om skolan.
Nyligen presenterades två internationella studier som visade attSverige har uppenbara problem att hålla den standard på utbildningenett land med våra resurser bör kunna garantera. Hade rapportförfattarnainte bara jämfört kunskapsnivån hos de svenska eleverna med de i andraländer utan närmare studerat svenskt skolväsende hade de kunnatkonstatera vad vi här i Sverige redan vet: att vi har en skola i kris.
Motbilden är Finland, ett land med liknande förhållanden men medannan attityd. Finland toppar ofta mätningarna, och kan visa på enskola med väl utbildade och relativt högt avlönade lärare, arbetsro iklassrummen och klassisk kunskapsförmedling.
Skolkrisen kommer med all säkerhet att bli en valfråga 2006. Och detär gott så. Den återkommande bilden av flummig pedagogik, allt sämreprestationer, dålig arbetsmiljö, mobbning och ofta rent skandalösaordningsproblem förskräcker och ger kalla kårar inför framtiden. Härhar borgerligheten, med ett klarsynt folkparti i spetsen, storamöjligheter att ro hem en valvinst.
Persson reagerar på ett märkligt sätt inför detta. I stället för attsätta en tungviktare som skolminister vid regeringsombildningenbefordrades en ung och av rikspolitik oerfaren doldis. Sverigesstatsminister avfärdar vidare helt det finska exemplet med att deminsann inte har så många flyktingbarn i skolan och menar att det endasättet ("jag kan inte se någon annan väg") att komma tillrätta med dendåliga kunskapsförmedlingen är att fortbilda lärare.
Och till råga på allt antyder han att friskolorna skulle hanågot med problemen att göra. Därför anser han att tiden är mogen atttrappa upp kampen mot dem. Efter att det socialdemokratiska motståndetmot friskolor gradvis minskat under nittiotalet skall man nu plötsligtgöra vänster om och driva ett stopp för deras vinstutdelning somvalfråga 2006. Redan nu försöker man ju tvinga fram ett förbud motvinstdrivande sjukhus, en process som förs på vansklig juridisk grund.
Persson borde tänka efter. Skolans resultat förbättras inte medmindre än att man åtgärdar dess reella brister. Ideologiska krumbukterär inget som kommer att locka frustrerade föräldrar att röstasocialdemokratiskt. De är bekymrade över sina barns skolgång, inte överprinciperna kring friskolornas bokslut. Fortbildning av lärare,vällovligt nog i sig, kommer heller inte att råda bot på det faktum attdet kommit att bli ett lågstatusyrke och att lärarutbildningen i sig ärundermålig.
De elever som utexamineras under de allra närmast kommande åren ärde som gått hela sin utbildningstid i den skola som Göran Perssonkommunaliserade i början på nittiotalet. Den sittande statsministern ivalet 2006 kommer alltså att ha ett mycket direkt ansvar förkunskapsnivån hos dessa elever. Det blir ingen dålig valfråga.
Detta borde göraPersson nervös. Få honom att driva denannars så framgångsrika strategin att ta över oppositionens politik ochgöra den till sin egen. Men av någon anledning gäller inte det skolan.Kanske är den ideologiska bindningen till skolbyråkratin för stark.Kanske känner statsmannen Persson att skolfrågor är för futtiga för atthan skall ta de på sådant oerhört allvar med tanke på hur mycket annatviktigt han har att ägna sig åt.
För all del. En lovande valrörelse stundar i så fall för borgerlighetens del.