I dag för 20 år sedan föll Berlinmuren. Visserligen började den rivas först i januari 1990 - men det var på kvällen den 9 november 1989 som gränspassagerna öppnades.
Att vi talar om att muren föll denna dag - vilket den rent fysiskt inte gjorde - visar att muren som mentalt och politiskt fenomen var viktigare än själva betongkonstruktionen. Muren var ett emblem för det kalla kriget, järnridån och kommuniststaternas förtryck.
Murens fall blev symbolen för Sovjetkommunismens nederlag och det kalla krigets slut, ett förlopp som tog flera år. Men som symboliskt datum var den 9 november 1989 en av de viktigaste dagarna under det förra århundradet.
Slutet på det kalla kriget har skapat bättre förutsättningar för varaktig fred i Europa. Kol- och stålunionen undertecknades 1951 som en direkt produkt av andra världskriget. Genom att samarbeta i handelsfrågor såg Europas ledare ett sätt att undvika krig och vägen ledde vidare till dagens EU.
I dag ligger tio av EU:s medlemsländer i det gamla Östeuropa. Kroatien, Makedonien och flera andra stater i östra Europa förhandlar om medlemskap.
Europa har enats - och den söndring som de stora krigen orsakade har till stora delar läkt samman. Den 9 november är en symbol för det.
Miljoner och åter miljoner människor har fått uppleva nya friheter och rättigheter sedan muren föll: yttrandefrihet, rättsäkerhet, fri rörlighet och fungerande demokrati. De snabba och omfattande samhällsförändringarna har visserligen också gett grogrund åt aggressiv nationalism och intolerans. Men de som saknar de socialistiska skendemokratierna är nog inte många. Den ekonomiska revolutionen i öst har också gett ökad ekonomisk frihet åt många.
Murens fall var ett nederlag för idén att staten bör äga så mycket som möjligt och ha så stor makt som möjligt. Över hela världen upplevde vänsterfolk en identitetskris och många valde att sluta kalla sig kommunister. Svenska VPK, Vänsterpartiet kommunisterna, blev Vänsterpartiet 1990. Få kanske minns att Gudryn Schyman då var en av få i partiet som inte hade ett bagage fullt av hyllningar till diktatorer och auktoritära regimer. I kraft av det kunde hon reformera partiet.
Man kan förstås undra vad som var så lovvärt med vänsterdiktaturer före murens fall. Men när det så kallade folket i dessa diktaturer nu kunde berätta själva från insidan av socialismen var kraften i deras vrede svår att nonchalera.
Intressant nog blåser åter vänstervindar i Sverige tjugo år efter murens fall. Vänsterpartiet, som fortfarande rymmer personer som försvarar kommunismen, kan för första gången få ministerposter i en svensk regering om de rödgröna vinner valet 2010. Mörkröda tankar som att det per definition är rättvisa att staten tar medborgarnas pengar och bestämmer hur de ska fördelas verkar ha fått en renässans.
Alla kanske inte har märkt att den där muren föll, trots allt?