Framtiden är ingen liten utmaning att ta sig an. Samtidigt är framtiden vad samtliga politiker som strävar efter ett bättre samhälle bör ha för ögonen. Den nuvarande borgerliga regeringen har kritiserats, inte minst från sympatisörhåll, för att sakna visioner inför kommande tider. Efter ytterligare en valseger 2010 anklagades alliansen för att ha gått från en reformregering till en förvaltningsregering.
Att regeringen i onsdags tillsatte en Framtidskommission med sikte på långsiktigt viktiga frågor, kommer inte att räcka för att tysta den kritiken. Det är nämligen fortfarande ytterst tveksamt vad kommissionen konkret ska leda till - mer än att komma med "underlag för regeringen i dess löpande arbete".
Framtidskommissionen består av de fyra allianspartiledarna samt nio experter inom olika områden såsom ekonomi, miljö, historia, kultur, arbetsmarknad etcetera. Tillsammans ska de "identifiera" vilka stora utmaningar Sverige står inför mot år 2020 och 2050.
Därtill ska partiledarna leda varsin utredning inom fyra utpekade problemområden där reella lösningar pockar på; den demografiska utvecklingen (statsminister Fredrik Reinfeldt); integration och jämställdhet (utbildningsminister Jan Björklund); hållbar utveckling (näringsminister Annie Lööf); samt rättvisa och sammanhållning (socialminister Göran Hägglund).
Vill man vara elak påminner utredningarna om de arbetsgrupper som enskilda partier brukar tillsätta vid förnyelsearbete av sin politik. Förslag arbetas fram vilka partistyrelsen (eller regeringen i det här fallet) kan välja att gå vidare med eller förkasta.
Att det nu inte är de enskilda partiorganisationerna utan en samling sakkunniga som ska komma med regeringsunderlag, kan snarare förstärka bilden av alliansregeringen som en elit utan förankring i de egna partierna. Remissinstanserna sitter så att säga med från början, vilket i och för sig inte måste vara en dålig sak. Men det hade varit önskvärt att politiker från de olika allianspartierna med förankring i gräsrötterna också suttit med.
Politiker har en tendens att bara se framåt fyra år i taget. Det är inte så konstigt, längre än så är inte makten tryggad. Men politiker måste även ha tankar och idéer som sträcker sig längre än en mandatperiod. För den tankeverksamheten spelar ett partis ideologi en viktig roll som vägledare.
Ideologi har inte varit den borgerliga regeringens, framför allt inte ledande Moderaternas, favoritämne. I M:s nya idéprogram tonades de ideologiska resonemangen ned betydligt, även om partistämman fick in några brasklappar om liberalism och konservatism i elfte timmen.
Vill man vara mer positiv kan Framtidskommissionen ses som ett välkommet initiativ av en regering som vill lämna förvaltningen bakom sig, fokusera på inte bara valvinst 2014 utan visa att den har svarsalternativ till framtidens frågor.