Correns och NT:s gemensamma granskning av de kriminella gäng som rumsterar i Östergötland går vidare. Den röda tråden i granskningen är det positiva budskapet att vi i gruppen vanligt folk inte handlingsförlamat blott behöver se på när den organiserade brottsligheten äter sig in i vår vardag. Vi kan göra något. Vi kan säga ifrån och vi kan, med många små medel, försvåra gängens tillvaro. I går fick länets makthavare på lokal och nationell nivå tycka till om granskningen och vilka åtgärder de vill se för att motarbeta den organiserade brottsligheten. Svaren inger en del hopp med långsiktiga insatser men även sådana som kan sättas i verket mer omgående.
Moderaterna Finn Bengtsson och Andreas Norlén förtjänar riksdagens och regeringens öra för sitt arbete på dubbla fronter: den juridiska och den sociala. Flera andra politiker visar kännedom om att kriminell gängverksamhet inte har någon quick fix. Det handlar om enträget arbete från såväl politiskt, myndighets- och civilsamhällets håll. Samverkan är ett urvattnat begrepp, men kalla det vad ni vill om det inkluderar hårt jobb mot ett gemensamt mål: sabba terrängen för organiserad brottslighet. Draghjälp kommer från EU-håll, snart kommer ministerrådet att godkänna en lag som ska förenkla konfiskering av kriminellas tillgångar. ”Hit them where it hurts”, så att säga. För gängens främsta intresse är inte att sätta skräck i hederliga samhällsmedborgare – såvida de inte sitter i vittnesbåset i rättssalen. Nätverken rör sig helst i skuggorna med pengar som drivkraft. Att bli lämnade ifred, att inte talas om, att sopas under mattan, är ett drömscenario för dem.
Några som verkar köra med den ignoranta taktiken är fack- och företagsorganisationer i några av de värst drabbade branscherna, där ofta små företag utsätts för hot och utpressning som i förlängningen även drabbar deras anställda. Bygg- och krogbranschen är sådana exempel. Men när Corren frågar Magnus Cato, ordförande för Byggnads Öst, vilka insatser han vill se mot de kriminella nätverkens inflytande på hans arbetsområde svarar han att han inte har läst granskningen ”tillräckligt för att uttala mig”. Och sen lägger han ansvaret för byggbranschens ”schyssta villkor” på huvudentreprenören. Ett liknande strutsbeteende uppvisar Magnus Dahlin på Bråvikens Hotell & Restaurangklubb, en intresse- och branschorganisation under Sveriges Hotell- och restaurangföretagare. Han har inte heller läst så noga och ”anser att det är polisens och andra myndigheters uppgift att motarbeta samt förhindra möjligheterna för sådan typ av verksamhet”.
Solidaritet och gemenskap väger tydligen lätt när medlemmar hamnar i verklig knipa, neonvästar och höga röster låses visst in tills nästa avtalsrörelse. Sådant stöd är inte mycket för företagare och anställda att luta sig emot den dagen som gängen knackar på dörren. För många har den dagen redan kommit och passerat. De drabbade branschernas parter kan inte lösa problemen, men de kan och bör bidra. Dags att börja uppdatera sig på läget, grabbar?