Angående Correns ledare "Viljan att hjälpa sin nästa" (15/9).
Onsdagen den 14/9 debatterades i Ekot Särskilda beredskapspolisens, SBP, existens. Det nämndes att SBP har kostat samhället 30 miljoner kronor om året sedan 1985. Det ställer vi oss frågande till.
I debatten rördes Allmänna beredskapspolisen, som fanns mellan åren 1985-1996, ihop med SBP, som bildades 1998. De två enheterna hade olika syften. SBP från 1998 är den organisation som finns i dag.
Rikspolisstyrelsen, RPS, fick från och med 1998 en öronmärkt pott från de så kallade 2:4-pengarna - en ekonomisk pott som viktiga samhällsinstanser som kustbevakning, energibolag, RPS med flera kan äska pengar från till utveckling av sin krishanteringsförmåga - för att utveckla sin krishantering. Direktivet kom från vad som i dag heter Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och pengarna skulle användas till uppbyggnad och drift av SBP.
Cirka 22 miljoner kronor per år förbrukades för detta ändamål mellan 1998-2002. Mellan 2002-2008 har kostnaderna sjunkit till cirka 12-15 miljoner per år. 2009-2010 slutade summan på 11 miljoner kronor. Pengarna används till löner för civilpliktiga (kan liknas vid repmånad för före detta värnpliktiga), kost och logi, utbildningsmaterial, utrustning med mera.
Försvarsdepartementet har gett Statskontoret i uppdrag att granska MSB:s utgifter inom 2:4-pengarna.
Med tanke på de olika ekonomiska uppfattningarna ställs frågan: Var har mellanskillnaden tagit vägen? SBP förväntar sig att Statskontoret särskilt granskar de kostnader som SBP sägs ha stått för sedan 1985.
Hur som helst är SBP en kostnadseffektiv resurs för svensk krisberedskap och bör få fortsätta sitt uppdrag i allmänhetens intresse.
Michael Sörensen
Ordförande Beredskapspolisföreningen