Rödeby, i lördags natt: Efter två års trakasserier och hot mot en 19-årig utvecklingsstörd pojke rann det över för hans pappa - han sköt ihjäl en 15-åring och skottskadade en 16-åring.
Kungsholmen, i lördags natt: I samband med en födelsedagsfest började några unga pojkar bråka - en 16-åring sparkades ihjäl och tre andra 16-åringar sitter nu häktade.
Dödsrubrikerna är svarta, tevesofforna fylls av bekymrade experter, och föräldrar - inklusive statsministern - undrar om de vågar släppa ut sina tonåringar.
Det är läge att sansa sig. Siffror från Brottsförebyggande rådet visar att ungdomsvåldet inte har ökat. Slumpen gjorde att helgens händelser inträffade samtidigt, vilket skapar känslan att våldet plötsligt har ökat dramatiskt.
Det gör inte tragedierna i Blekinge och Stockholm mindre allvarliga. Händelserna är katastrofer för de inblandade, och påverkar också resten av samhället genom att alla blir mer rädda.
Det går att dra lärdomar av tragedierna.
När unga människor begår brott måste reaktionen komma direkt. Familjen i Blekinge ska ha polisanmält trakasserierna minst fyra gånger. Resultat: En åklagare har avstått från att åtala den nu skottskadade 16-åringen, eftersom han redan stod under skyddstillsyn på grund av allvarligare brott.
Enligt medieuppgifter är en av 16-åringarna som misstänks för att ha sparkat ihjäl en pojke tidigare dömd för misshandel.
En 16-åring som står under skyddstillsyn borde inte vara ute på sin moped och skrämma människor sent en lördagsnatt. Då fungerar inte skyddstillsynen.
En desperat familj som gör fyra polisanmälningar om trakasserier borde tas på allvar. Då kanske inte pappan hade tagit fram hagelgeväret.
Och en 16-åring som dömts för misshandel borde inte sparka en kille i huvudet. Då var reaktionerna efter den förra misshandeln inte tillräckligt tydliga.
Den andra lärdomen är att samhället måste göra mer för att hindra att ungdomar dricker alkohol. Enligt flera medier serverades det alkohol på födelsedagsfesten innan 16-åringen sparkades ihjäl. Statistiken visar ett starkt samband mellan alkoholkonsumtion och våldsbrott.
Vissa tycker att tragedierna i Blekinge och Stockholm är skolans fel.
Frågan är bara vad skolan kan göra? Lärare berättar ofta om föräldrar som tar sina barn i försvar, vad de än har gjort.
Föräldrarna har det yttersta ansvaret. Det är föräldrarna som bestämmer hur sent barnet får vara ute på kvällarna och det är föräldrarna som måste reagera när de informeras om att barnet slår, hotar och skrämmer andra människor.
Sorgligt nog har inte alla barn föräldrar som kan, vill eller orkar vara de föräldrar de borde. Det är där alla vi andra kommer in i bilden. "Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn" säger ett afrikanskt ordspråk, och det är vi alla som är den byn.
Naturligtvis ska polis, socialtjänst och skola sköta sina uppgifter, men alla vuxna har ett ansvar för alla barn och unga. Även om det kan vara skrämmande måste vi som är vuxna visa civilkurage.