Ska media förbigå främlingsfientliga partier med tystnad - eller ska vi skärskåda dem? Frågan ställdes när Publicistklubben arrangerade en debatt i Linköping i torsdags.
Är det verkligen rimligt att bereda plats i tidningen för partier som är små (som Sverigedemokraterna) eller mikroskopiska (som nazisterna i Nationalsocialistisk front)?
Mitt svar är ja.
Sverigedemokraterna är på frammarsch. Mycket talar för att de kommer in i riksdagen nästa gång. Deras framgång beror inte på att de är särskilt kloka på att hantera frågor om vård, skola, omsorg eller snöröjning. De formulerar på ett skickligt sätt en kritik mot den förda invandringspolitiken. Skicklig för att kritiken är svenskt lagom, den går inte för långt och blir gapig utan håller sig på en sådan nivå att det inte är skamligt att hålla med dem. Att deras politik är främlingsfientlig och bygger på främlingsrädsla skyms ofta av retoriken.
Så här står det till exempel i deras principprogram:
"Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen - principen om en stat, en nation - är grundläggande för Sverigedemokraternas politik. Den nationalistiska principen bygger på idén om nationalstaten, att statens territoriella gränser ska överensstämma med de befolkningsmässiga gränserna. "
Och de som inte passar in, då?
"Det råder ... ingen tvekan om att återvandring är den bästa lösningen på en flyktingsituation."
Det är det här som media måste våga granska och diskutera. Det räcker inte med att säga att Sverigedemokraterna är främlingsfientliga (även om det är sant). Det är deras argumentation som lockar röster och det är den som måste skärskådas.
Är det sant att den viktigaste faktorn för ett bra samhälle är gemensam identitet? Jag tror inte det. Vad får det för konsekvenser om man försöker skapa ett samhälle med gemensam identitet? Det mest kända experimentet gjordes i Tyskland för snart 70 år sedan. Men även forna Jugoslavien, Rwanda och Darfur är tänkvärda exempel.