För några veckor sedan var jag i Cloetta center och tittade på hockey. Såg ett ganska grinigt LHC få stryk av Modo. Kvällens behållning var Peter Forsberg, som på goda grunder blev rasande när han fick en tand utslagen.
I en av pauserna knackade det på dörren till Correns loge. In klev en kvinna med en insamlingsbössa i handen. Röda korset. Visst halade vi upp våra plånböcker och tryckte ned sedlar i bössan, men när vi nästan var klara var det någon i rummet som sa:
- Jag hoppas att det här inte går till Westerbergs lön.
Då kunde hon inte hålla sig:
- Du kan inte ana hur ofta vi får höra det där. Om och om och om igen! Ständigt får vi stå till svars.
Vreden var inte att ta fel på. Ilska med ett stänk av uppgivenhet.
Jag förstår henne.
Bengt Westerberg är förmodligen en hedersman, hans politiska gärning tyder på det. Han har fått min röst mer än en gång. Men i det här fallet är han fel ute.
Det hjälps inte att han frusit sitt arvode som ordförande i väntan på nästa beslut av Röda korsets riksstämma. Det hjälps inte att han inte själv på minsta sätt varit med och beslutat om arvodet. Som ordförande har han ett ansvar för den ledningskultur som utvecklas i organisationen. Han kan acceptera den gällande - eller välja att bygga en organisation som vilar på ideellt arbete, även i toppen.
Särskilt anmärkningsvärt är det försvar som organisationen valt att lyfta fram:
Att Westerbergs arvode inte betalas av insamlade medel utan kommer från medlemsavgifter.
Är det medel som Röda korset förfogar över kan man ju alltid välja: att låta pengarna gå till hjälpinsatser eller arvoden. Oavsett om de kommer från medlemmar eller givare.
Till Westerbergs försvar ska sägas att han inte skyller ifrån sig eller gör en pudel, även om hans hållning kan provocera. I gårdagens Corren sa han bland annat:
"Jag tycker inte att den är oskäligt hög med tanke på all den tid jag lägger ner."
Och hur mycket tid lägger kvinnan i Cloetta Center ned? Eller Erik Qvarnström som i ur och skur står på Tanneforsgatan i Linköping och skakar sin bössa. På drygt 15 år har han samlat in mer än en miljon kronor.
Röda korset är alldeles för viktigt för att solkas. Dess insatser världen över ger lindring och stöd åt miljoner. 97 miljoner medlemmar och frivilliga, varav 250 000 medlemmar och 40 000 frivilliga i Sverige. Nu är det många som undrar vad som hänt med organisationen.
De gånger Corren samlar in pengar till behjärtansvärda ändamål ger vi pengarna till Röda korset. Senast var det vid omröstningen till Årets Linköpingsbo, då överskottet på SMS-rösterna tillföll organisationen. Jag ska erkänna att jag snuddat vid tanken att söka en annan kanal i sådana sammanhang, men beslutat att Corren ska stå fast vid Röda korset. Jag är övertygad om att organisationen kommer reda upp det här, även om jag tvivlar på att Bengt Westerberg är mannen att göra det.
Till alla er som kämpar med bössan i hand vill jag säga: ni är några av vardagens verkliga hjältar. Ert arbete gör skillnad.
Håll ut!