Homo-, bi- och transpersoners (HBT:ares) vardagskamp för tolerans riskerar att överskuggas av den årliga Pridefestivalen som inleds idag. Den är ett uppskattat inslag i landets största stad. Det har blivit vanligt att ledande politiker och andra kända personer lånar årsfestens glans för att ge sig själva en aura av tolerans. Årets "dragplåster" är biskop Carolina Krook.
Festivalen är en chans att leva ut i vårt känslomässigt tillbakahållna land. En del tar tillfället i akt. Men många är inte intresserade av att paradera sin sexualitet på det sättet.
Det är nu dags för debatten att gå bortom Pridefestivalen. Tolerans vinns inte en gång per år i Stockholm. Förståelse måste byggas varje dag.
Debatten om sexualitet, könsroller och tolerans måste nå längre än storstadens uppjagade kändisliv och politiska personligheters effektsökeri.
HBT:are i hela landet skulle gynnas av en vidare debatt som sätter vardagstoleransen i blickfånget. Rätten att tryggt leva med sin sexualitet i allra största vanlighet är trots allt viktigare än att leva ut sin läggning utpekad och inhägnad en gång per år. Pridefestivalen riskerar att artificiellt förlänga en uppdelning i dom och vi, som de flesta medborgare förmodligen är intresserade av att komma bortom.
Förhoppningsvis avlöper årets fest utan illdåd av störande råskinn. Pridefestivalen har blivit ett vanligt årligt sommarinslag. Men det är efter Pridefestivalen som kampen för HBT:arnas rättigheter går vidare.