Landstingets revisorer kritiserar privatiseringen av vårdcentraler. De är missnöjda med att privata och offentliga vårdcentraler verkar arbeta ungefär likadant, och tycker att privatisering borde leda till nya lösningar som innebär förbättringar för patienterna och/eller skattebetalarna.
Revisorerna avvisar landstingsmajoritetens uppfattning att mångfald är bra i sig, och efterlyser tydligare och mer konkreta mål för vad politikerna vill uppnå med privatiseringar.
Revisorerna har både rätt och fel. Det är självklart bra med tydliga och konkreta mål, för alla inblandade: de privata vårdgivarna vet vad som förväntas av dem, patienterna vet vad de kan kräva och politikerna får lättare att utvärdera om vårdgivarna lever upp till sina avtal.
Men varför är revisorerna så snara att avvisa mångfald som ett mål i sig? Så länge de privata vårdgivarna inte är dyrare eller sämre än de offentliga så tillför de faktiskt något - valfrihet. Revisorerna har granskat sådant som öppettider, tillgänglighet och produktivitet och drar slutsatsen att det inte finns skillnader mellan privat och offentligt - och att det privata därför inte tillfört något. Att patienter fått möjligheten att välja en ny vårdgivare, eller att läkare och sjuksköterskor fått möjligheten att söka sig till en annan arbetsgivare - det är tydligen inte värt något.
Politikerna bör ta till sig revisorernas kritik och bli tydligare med vad de förväntar sig av privata vårdgivare. Det finns däremot ingen anledning att ändra uppfattningen att mångfald i sig är bra. Landstingets revisorer kanske inte tycker att valfrihet har något värde, men vi är många som tycker att det är viktigt.