Nu drar landstinget åt svångremmen. 297 tjänster ska bort i år och 148 nästa år.
"Äntligen", tycker de som bekymrat sig för landstingets skenande underskott. "Hujedamej, hur ska det gå" tänker nog betydligt fler - vårdanställda, patienter och anhöriga till patienter.
Den stora frågan är dock varför denna situation uppstår gång på gång. Svenskarna är världens näst mest beskattade folk, och ändå måste vården med jämna mellanrum gå igenom stålbad och tokspara.
Just eftersom skatterna redan är så höga är en skattehöjning inget realistiskt alternativ för att ge vården bättre förutsättningar. En omfördelning av befintliga skattemedel är i så fall bättre, men kommunerna och staten är knappast villiga att släppa i väg pengar till landstingen.
En annan lösning är den som socialdemokraterna började införa när de hade makten i Östergötlands landsting: Att prioritera och plocka bort vissa behandlingar ur den skattefinansierade vården. Människor betalar redan ur egen ficka för estetisk plastikkirurgi och ögonlaseroperationer - kanske finns det fler behandlingar som kan finansieras privat? Argumentet mot en sådan utveckling är givet: Vi betalar så höga skatter i Sverige att det inte är rimligt att människor sedan ska tvingas slanta upp ur egen ficka för vård.
Det finns inget självklart svar på hur man långsiktigt löser vårdens ekonomiska problem, men de politiska partierna och vårdpersonalen borde sätta sig tillsammans och diskutera saken. Det är osunt att landstinget regelbundet måste svälta - både för personal, patienter och skattebetalare.