Åsa och Thomas gladdes åt att få välkomna sitt andra barn till världen. Men två veckor innan barnet skulle födas skedde det värsta tänkbara: Åsa förlorade barnet, och höll själv på att mista livet. För att Åsas liv skulle kunna räddas behövde hennes livmoder opereras bort. Hon kunde inte få ett andra barn. Robert och hans man längtade också efter barn. Deras försök att adoptera var förgäves. Det var ett decennium sedan homosexuella par tilläts att prövas som adoptivföräldrar. Trots det har inte ett enda samkönat par fått adoptera från utlandet.
Två par med helt olika erfarenheter, men med en intensiv barnlängtan. Till slut fann de bägge paren en lösning: värdmödraskap. För att förverkliga sin dröm behövde båda paren söka sig utomlands. Det är nämligen inte tillåtet med värdmödraskap i Sverige. Värdmödraskap innebär, i korthet, att en kvinna bär på ett barn åt någon annans räkning.
I mars förra året gav riksdagen klartecken för regeringen att tillsätta en utredning angående värdmödraskap. Det är ett betydande steg framåt. Värdmödraskap är en djupt kontroversiell fråga i Sverige. Det finns skarpa kritiker inom såväl den konservativa högern som vänstern. Det är en av de frågor där Kristdemokraterna och Vänsterpartiet faktiskt delar ståndpunkt. De använder sig till och med av en liknande argumentation. Det främsta argumentet är att surrogatmödraskap, de föredrar den termen, är en form av handel med kvinnors kroppar. Vänsterdebattören Kajsa Ekis Ekman menar till och med att det är likställt med prostitution.
Denna oheliga allians har försökt att argumentera från ett kvinnoperspektiv. De anser att kvinnors kroppar inte bör vara till salu, att de inte bör betraktas som en handelsvara. Likväl utgår de från att det inte bör vara upp till kvinnan själv att bestämma ifall hon vill ”sälja sin kropp”, det vill säga ställa upp som värdmamma. Utan det ska politiska beslutsfattare bestämma åt henne, genom att inte tillåta värdmödraskap i lag. Det är ett högst besynnerligt argument om man ska försvara kvinnans rätt till sin egen kropp.
Dock bör det understrykas att värdmödraskap är en etiskt komplicerad fråga. För att det ska kunna tillåtas krävs omfattande diskussioner. Dels måste man bestämma vilken typ av värdmödraskap som bör tillåtas. Dels bör man komma fram till hur det ska regleras i lag för att ingen av de involverade parterna ska komma i kläm. Utredningen om värdmödraskap pågår än och det är osäkert när den kommer att bli klar. Förhoppningsvis kommer utredningen öppna upp för möjligheten att tillåta värdmödraskap. Det skulle innebära ett positivt besked för såväl HBT-par som ofrivilligt barnlösa vilka inte kan få barn på annat vis. Det finns fler par än Åsa och Thomas, eller Robert och hans man, som längtar efter att ge ett litet barn ett kärleksfullt hem.