Landstinget i Östergötland kommer med största sannolikhet att tvingas säga upp personal. Man brottas med stora underskott som knappast går att lösa utan uppsägningar.
Men uppsägningarna kan bli ännu fler än vad de röda sifforna antyder. Om Vårdförbundet skulle få igenom sina krav - 1 700 kronor mer i månaden till alla medlemmar 2008 och 2009, samt en lägstalön på 22 000 - sitter landstinget i en rävsax. Det finns bara två sätt att möta en sådan kostnadsökning: Att höja landstingsskatten eller att säga upp personal. Inget av alternativen är lockande.
Detta är ett av flera problem med Vårdförbundets pågående strejk. Ett annat är risken för kompensationskrav.
Vårdförbundet är sist ut av alla som löneförhandlar med Sveriges kommuner och landsting (SKL). Avtalen som redan skrivits ligger med små variationer omkring industriavtalet - 10,2 procent på tre år. Men Vårdförbundet kräver 15 procent på två år. Risken om Vårdförbundet får igenom sina krav är att andra grupper kräver mer, vilket kan leda till en inflation som gör alla löneökningar värdelösa.
Men Kommunal, undrar någon kanske, de fick ju mer. Jo, Kommunals avtal motsvarar 13,2 procent på tre år. Men Kommunals lönelyft var länge och noggrant förberett. Alla LO-förbund enades om att få upp kvinnolönerna. Kommunal kunde därför kräva mer än andra och samtidigt garantera att jättar som IF Metall inte skulle kräva kompensation. Vårdförbundet har inte gjort ett sådant förarbete.
Det är paradoxalt att samtidigt som Kommunals framgångsrika lönerörelse är en av orsakerna till Vårdförbundarnas missnöje med sina löner, så tycks Vårdförbundet inte ha förstått hur Kommunal gick tillväga för att lyckas.
Sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor ska kunna tjäna mer och göra en bättre lönekarriär än idag. Men det är inte rimligt att alla de 85 000 Vårdförbundare som konflikten handlar om ska få mycket större löneökningar än resten av arbetsmarknaden.
Vårdförbundet vill gärna jämföra sig med högskoleutbildade yrkesgrupper inom den privata sektorn. Ekonomer och ingenjörer har en betydligt bättre löneutveckling än Vårdförbundarna - i genomsnitt. Men alla ekonomer och ingenjörer kan inte räkna med en hög lön. De privata företagen betalar bra för de duktigaste yrkesmänniskorna, eftersom de ökar företagets produktivitet och lönsamhet.
Om Vårdförbundet krävde "privata" villkor - saftiga lönelyft till de medlemmar som höjer produktiviteten - skulle till och med blödande landsting som det i Östergötland kunna betala. Landsting med dålig ekonomi är i högsta grad beroende av att personalen är effektiv.
Med hög ingångslön och höga generella påslag är risken däremot stor för uppsägningar, skattehöjning, kompensationskrav från andra - och fortsatt missnöje, eftersom Vårdförbundets löner fortfarande kommer att vara lika sammanpressade.