Vårdstrejken hotar den svenska modellen

Röster i debatten hävdar att EU:s fria rörlighet hotar den svenska modellen. De påstår att den så kallade Lavaldomen, om ett skolbygge i Vaxholm, och Rüffertdomen, om ett fängelsebygge i Niedersachsen, öppnar för lönedumpning.

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2008-05-23 00:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Röster i debatten hävdar att EU:s fria rörlighet hotar den svenska modellen. De påstår att den så kallade Lavaldomen, om ett skolbygge i Vaxholm, och Rüffertdomen, om ett fängelsebygge i Niedersachsen, öppnar för lönedumpning.

Men det stämmer inte.

Det finns naturligtvis en konflikt mellan principen om fri rörlighet och arbetarnas intressen - som att hålla lönerna uppe. Men domarna handlar inte om att det ena intresset ska vika sig platt för det andra.

Lavaldomen slår fast fackförbundens rätt att ta strid för arbetarnas villkor. Men Byggnads gick för långt när man krävde att det utländska företaget skulle betala mer än kollektivavtalets lägstalöner. Det öppnar knappast för lönedumpning.

Inte heller kan Byggnads kräva att det utländska företaget skriver under ett svenskt kollektivavtal som är så långtgående att konsekvenserna av att skriva under blir svåra att bedöma. Inte när arbetarna redan har ett kollektivavtal i hemlandet.

Blockaden stod därför inte i proportion till vad Byggnads ville uppnå. En klok dom.

Rüffertdomen handlar om att endast nationella kollektivavtal kan vara tvingande för utländska företag. Det aktuella fallet handlade om ett regionalt kollektivavtal. Tysklands system skiljer sig så mycket från det svenska att domen inte har någon bäring på den svenska modellen.

Ingen har dock fört fram att vårdstrejken hotar den svenska modellen.

Vårdförbundet har inte - som Kommunal förra året - förankrat sina lönekrav hos andra fackförbund. Det gör att dessa kommer att kräva kompensation om Vårdförbundet får igenom sina krav.

Den svenska modellen innebär ett ömsesidigt ansvarstagande. Löntagarna får en chans att få igenom största möjliga löneökningar. I gengäld väntas fackförbunden ta ett ansvar för den nationella helheten - inflationen och arbetsmarknaden. Arbetsgivarna å sin sida får ett förutsägbart system som undviker konflikter. De får fackförbund som inte driver omöjliga krav. Det betalar de gärna lite extra för.

Men om enskilda förbund tar strid för krav som inte är förankrade och som kan skapa kaos i lönebildningen och driva upp inflationen - ja, då hotas faktiskt den svenska modellen.

LO och socialdemokraterna borde bekymra sig mer om det och mindre om påhittade EU-hot mot svenska löner.

Läs mer om