Det kan inte vara lätt att vara undersköterska eller vårdbiträde. Inte nog med att de har ett tungt och lågbetalt jobb, samtidigt pekas just vårdpersonalen ut som de yrkesgrupper som ska rädda ekonomin eller arbetsmarknaden genom att agera dragspel eller "alternativ arbetsmarknad", beroende på vad det är som ska räddas.
Undersköterskor och vårdbiträden som räddningsplanka bort från allehanda problem i ekonomin leder till paradoxala och motsägelsefulla budskap.
Ofta läser vi att allt för få ungdomar väljer omvårdnadsprogrammet på gymnasiet för att undersköterskorna ska räcka när 40-talisterna kommer upp i vårdkrävande ålder, och att yrkets status måste höjas. Andra dagar (i dag på nyhetsplats i Corren) står det i stället om ekonomiska problem i landsting och kommuner, och då får de vikarierande undersköterskorna vara dragspelet som räddar siffrorna. Som Corren berättar granskar landstingsdirektör Åke Rosandher numera själv varje ansökan om vikariatsrekrytering medan undersköterskor som Therese Jonsson sitter hemma vid telefonen och väntar på besked om de ska få jobba ännu en dag. "Vi måste bromsa kostnadsutvecklingen", säger tillförordnade landstingsdirektören.
De vanligaste förslagen för att höja statusen på vårdyrkena är högre lön och bättre utbildning. Samtidigt pekas vårdarbetarnas yrkesområde ut som den del av arbetsmarknaden som ska svälja långtidssjukskrivna och arbetslösa. Försäkringskassan vill att personer med nedsatt arbetsförmåga ska få en "alternativ arbetsmarknad" som kvalitetshöjare inom bland annat vård och omsorg. När Marita Ulvskog ska förklara hur socialdemokraterna vill tackla den höga arbetslösheten säger hon: "Det handlar om att matcha de arbetslösa med jobb som inte blir utförda i dag. Utgångspunkten är att man ofta talar om att det är för få händer i vården."
Även om varken försäkringskassan eller Ulvskog säger rakt ut att det är undersköterskor eller vårdbiträden de långstidssjuka och arbetslösa ska bli, ligger tolkningen nära till hands.
Och det är ett nedsättande resonemang. Vårdpersonalen förtjänar respekt för att de utför ett jobb som kräver särskilt kunnande och särskild lämplighet. Vem som helst kan inte jobba inom vården, det måste vi komma överens om ifall yrkets status ska höjas och vi ska undvika fler förslag som går ut på att den som inte klarar något annat alltid kan bli en "kvalitetshöjare" eller ett par "extra händer" i vården.
Vårdarbetarna måste dess-utom få högre löner. Ett sätt att uppnå det är att dagens arbetsgivarmonopol ersätts med en mångfald av arbetsgivare som får konkurrera om vårdpersonalen. Men framförallt måste den privata sektorn ges förutsättningar att växa. Undersköterskors och vårdbiträdens löner, oavsett om de är anställda av ett landsting eller av ett privat vårdföretag med landstingsavtal, kommer från skattebetalarna. Därför är det i slutändan svenskt näringslivs utveckling som avgör om vårdpersonalen får den högre lön de så väl förtjänar.