"Hoppas du får en kniv i dig!" "I morgon väntar en man utanför din port när du går till jobbet. Han har en sak i sin hand som ska lära dig Guds vrede!" "Jesus kommer skära halsen av dig!"
Tre exempel på de mordhot jag utsatts för det senaste dygnet. Det handlar om affischen som föreställer Jesus och djävulen. Den som censurerades av Linköpings kommun och publicerades av Corren - och sedan av en rad medier i hela Sverige.
Jag vet att sant kristna inte hotar med döden. Det bryter mot den kanske mest centrala delen i kristendomen: kärleksbudskapet.
Men kristna kan bli arga och upprörda. Det är helt i sin ordning och framgår av den debatt som förts den senaste veckan på Corren.se. Debatten har i hög utsträckning kommit att bli en jämförelse med Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer. Många debattörer understryker att alla ska behandlas lika. Några anser att om man ska kränka kristendomen genom en publicering, så ska man göra detsamma mot islam genom att visa Muhammedkarikatyrerna. Andra menar precis tvärtom: ingen religion bör kränkas genom anstötliga bildpubliceringar.
Här har jag placerat mig i en position som inte gillas av något läger, det vill säga att ibland kan det vara rätt och ibland fel. I min förra krönika skrev jag att en majoritetskultur får stå ut med mer kritik än en minoritetskultur, något som många debattörer ställt sig frågande till.
Min uppfattning är att varje civiliserat samhälle har ett särskilt ansvar för minoriteterna. Den starke kan alltid göra sin stämma hörd, den rike har alltid mat på bordet och den som bekänner sig till en majoritetsuppfattning, politiskt eller religiöst, riskerar inte förföljelse. Samhället är till för de andra. Sedan den 11 september har en religion varit i fokus. Jag tror att varje muslim i Sverige på senare år känt av en ökande misstänksamhet som i vissa fall slagit över i ren fientlighet - den brända moskén i Malmö är bara ett exempel.
Därför bör man, till exempel som utgivare av en tidning, vara mycket försiktig innan man ylar med vargarna och jämställer den stora gruppen av muslimer med militanta, islamistiska extremister genom att publicera en bild av Muhammed med bomb i turbanen. Varför elda på fördomens bål?
För de kristna i Sverige 2008 är situationen annorlunda. Ingen riskerar förföljelse för sin tro - oavsett vilka bilder som publiceras. Att enskilda tar illa upp är naturligtvis mycket beklagligt. Så här skriver till exempel Alf Lindgren i ett brev, som du kan läsa i sin helhet på Correns debattsida på måndag:
"... din krönika andas hyckleri och förakt för människor som vill hålla sin religion helig och ren."
Jag kan förstå det behovet, men troende kristna står inte under hot. Därför vägde nyhetsintresset tyngre förra lördagen. Att visa upp en konsertaffisch som först satts upp i Linköping och sedan censurerats av kommunen gav läsarna en möjlighet att själva ta ställning till det som inträffat.
Det är vårt jobb som lokaltidning.