Den psykiska ohälsan står för 40 procent av dagens pågående sjukskrivningar och 60 procent av nyansökningarna om aktivitetsersättning. Psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till att en svensk inte arbetar. Varannan kvinna och var fjärde man har varit deprimerad. Och nära var tredje ungdom i åldern 16-24 har psykiska besvär (Corren 17/5).
Varför? Psykisk ohälsa tar sig många former och uttryck hos olika personer. Därför är det riskabelt att klumpa ihop sjukdomsbilderna till den enhetliga beteckningen psykisk ohälsa. Lika riskabelt som att tro att det finns en universell lösning för att komma tillrätta med psykisk ohälsa. Ändå finns det en komponent som nästan alltid tas för given som roten till det onda och måste tas bort: Arbete.
Om man har ett, vill säga. Den grupp som mår sämst i Sverige idag är ungdomarna och den psykiska ohälsan är betydligt vanligare bland unga som inte jobbar, alternativt inte pluggar. Därtill försämrar den psykiska ohälsan chanserna till att komma in på arbetsmarknaden, eller att fullfölja studierna, vilket leder till ett än djupare utanförskap.
Logiken i den nedåtgående spiralen är inte svår att hänga med i. Känner man sig inte behövd eller önskad mår man knappast bättre. Lägg till sämre framtidsutsikter för var dag som man inte lyckas vända trenden, och tillvaron blir ännu svartare.
Men varför gäller logiken med brist på sysselsättning och psykisk ohälsa inte vuxna som har arbete?
Minns Brasses lek i Fem myror är fler än fyra elefanter: Han plockade fram fyra föremål ur en väska och Magnus och Eva fick gissa vilket av dessa som inte hörde ihop med de tre andra och skulle bort. Det fanns alltid olika lösningar. När det gäller psykisk ohälsa är dock nästan alltid samma variabel som ska bort, nämligen arbete. I en människas liv finns många beståndsdelar; familj, hushållsarbete, trädgård, fritidsaktiviteter, socialt umgänge etcetera. Men sällan är det någon av dessa som vi ordineras att dra ner på eller sluta med. Jobba däremot, kan vi avrådas från.
En läkare kan förstås inte sjukskriva en sönderstressad person från sin familj. Inte heller är det enkelt att beordra tvätt- eller städrestriktioner, förbjuda renovering av huset eller aktivt deltagande i föreningslivet.
Men likt Brasses lek finns ingen ensamt svar på gåtan om vår växande psykiska ohälsa. Ordinationen att vara hemma från jobbet är den som samhället tar till, trots att det till och med kan vara kontraproduktivt för hälsan. Och ju längre en person är borta från arbetslivet, desto svårare är det att komma tillbaka.
Det är bra att sjukskrivningsreglerna ses över så att människor kanske kan komma tillbaka till arbetet snabbare, eller helst inte helt lämna det alls. Inte främst för att sjukskrivningarna kostar samhället så ofantliga summor pengar. Utan för att de flesta människor mår bättre av att jobba.