Om några timmar ekar den sista applåden för i år ut från Almedalen. Lars Ohly har den otacksamma uppgiften att locka åhörare när de flesta redan åkt hem -- och medias fokus skiftat från den svenska politikeridyllen till terrorismen i London.
Vänsterledaren sätter punkt för en rekordvecka med över 270 olika seminarier och möten. Utbildning och livslångt lärande kom att bli en av årets dominerande frågor. Till det temat anslöt sig också politikerveckans ende superstjärna, Storbritanniens finansminister Gordon Brown. Han är Tony Blairs utpekade efterträdare och redan en politiker med världen som arbetsplats. Under en dryg halvtimme i tisdags förtrollade han publiken med bländande talekonst och stora visioner.
Med breda penseldrag målade han upp labours moderna historia, från åren av ökenvandring under Margaret Thatcher via förnyelsen under Tony Blair och honom själv (Blair nämndes bara i förbifarten) till dagens utmaningar. Och den största av dem alla är, enligt Brown, globaliseringen. Han valde att resonera kring två aspekter: konkurrensen från de länder som utvecklas allra snabbast just nu, Kina och Indien, och frågan hur vi ska hjälpa dem som halkat efter, i första hand Afrika.
Det går inte att skydda Europas industri med tullar, hävdade Gordon Brown. En värld med öppna gränser tjänar alla på. Vår chans är att satsa på utbildning. Ja, enligt den brittiske finansministern måste alla i västvärlden inrikta sig på livslång utbildning, på att ständigt förnya och utveckla sin kompetens. Ett recept som kändes förvånansvärt svagt med tanke på problemets omfattning. Här i Sverige har vi ju de senaste åren upptäckt att även kvalificerade jobb flyttar utomlands i snabb takt.
När det gäller den fattiga delen av världen lanserade han ett program i fem steg: skuldavskrivning, ekonomisk hjälp, fri handel, gratis utbildning till alla barn och bekämpning av aids.
"Varje barn förtjänar en chans" var Browns slutkläm på ett känsloladdat tal. På sätt och vis hade han chansen på G8-mötet i Edinburgh som avslutades i går. Varför skrevs inte skulderna av till de fattigaste länderna? Varför krävdes inte i motprestation gratis skola till alla barn? Då hade man slagit två flugor i en smäll.