När jag läste ledaren hade jag just avslutat en artikel för Svenska Rovdjursföreningens tidning "Våra Rovdjur". I denna prisade jag utvecklingen hos media när det gäller rapporteringen från rovdjursområdet. För inte så länge sedan präglades denna av gamla föreställningar och till och med myter. Reportagen illustrerades ofta av en varg med öppen käft och hotfull attityd. Det senare har jag nu inte sett på många år. Rapporteringen är nu nästan alltid sansad och faktabaserad. Media har klarat integriteten och inte fallit platt för jägarorganisationernas argumentering. Politikerna kan jag tyvärr inte säga detsamma om.
Därför blev jag lite besviken när jag såg att Maria Björk Hummelgren tycks tro att vargen upplevs som ett stort problem av landsbygdsbefolkningen. Detta är vad jägarorganisationerna alltid velat få oss att tro. Sifo ställde nyligen frågan till boende på landsbygden "Vilka av följande faktorer påverkar din vardag mest negativt?" Åtta faktorer angavs och man kunde välja mer än en. Resultatet blev: kollektivtrafikens tillgänglighet (39 procent), täckningen för bredband och mobiltelefon (38), standarden på vägar (32), tillgång till butiker och annan service (25), arbetsmarknaden (16), tillgången till skola, sjukhus och omsorg (12) och tillgången till bensinmackar (10). På sista plats kom förekomsten av björn, järv, lo eller varg (6 procent). När man jämförde med politiska sympatier visade det sig att det var sverigedemokrater som hade störst problem med rovdjur. Det var alltså 6 procent som ansåg sig ha problem av rovdjur. Detta motsvarar ungefär andelen jägare på landsbygden. I Sverige som helhet utgör jägarna knappt 3 procent och dessa 3 procent tillåts av våra politiker att styra rovdjurspolitiken fullständigt.
Corren svarar:
Den Sifoundersökning som Björn Ljunggren hänvisar till har ställt problemet med varg och andra rovdjur i relation till stora, omfattande samhällsproblem. Att jämföra kollektivtrafik, arbetsmarknad och grundläggande samhällsservice med rovdjursfrågan blir lite som att jämföra äpplen med päron. Självklart är inte vargen ett lika stort problem, relativt sett. Det innebär dock inte att förekomsten av varg och de problem med rivna djur och annan oro som den orsakar, ska viftas bort som trivialiteter - eller som en extrem åsikt som bara sverigedemokrater står för. De - om än få - som delar sin vardag med vargen förtjänar att tas på allvar. I ledaren jämförde jag Centerpartiets åsikt att licensjakt på varg ska tillåtas med Miljöpartiets motsatta ståndpunkt, och menade att det är Centern som står på landsbygdens sida. Stadsbor upplever sällan de problem som vargen kan orsaka.