Med den efterlängtade våren följer tyvärr några trista traditioner: Kvällstidningarna blir outhärdliga på grund av alla "melodifestivalchocker", snön som smälter avslöjar att många hundägare även denna vinter smet från sina plikter, och LO gör sin årliga hyllning till avundsjukan genom rapporten om "maktelitens" inkomster.
För oss som anser att det är viktigare att bekämpa fattigdom än rikedom är LO-rapporten egentligen en axelryckning. När delar av vänstern försöker piska upp stämningen genom "överklassafari" och Breivikkletande bör dock en uppmaning till mer avundsjuka tas på allvar. Och det finns några frågor att ställa till LO:
Varför redovisas "maktelitens" inkomster inklusive kapitalinkomster, medan industriarbetarna man jämför med bara redovisas med lön? Krisen har visat betydelsen av sparande, och LO borde uppmana sina medlemmar att skaffa ett sparkapital i stället för att misstänkliggöra kapitalinkomster.
Varför den insinuanta tonen om SEB:s vd Annika Falkengrens hemserviceförmåner? Jämställdhetsvinkeln i LO-rapporten blir hycklande när man inte lyfter fram att näringslivstopparnas kvinnor tjänar bättre än männen och när en av dem - Falkengren - pekas ut för att hon har hemserviceförmåner. Tänk om Falkengren kan jobba hårdare och tjäna mer än männen just för att arbetsgivaren står för städning och läxläsning?
Och apropå hyckleri - borde inte LO byta ut den där "industriarbetarlönen" mot en "undersköterskelön" eller en "byggnadsarbetarlön"? LO bedriver sedan en tid hetsjakt på just industriarbetarna, vars relativlöner man vill sänka genom jämställdhetspotter och ifrågasatt industrinorm. Då är det hyckleri att i avundsjukans egen rapport ömka industriarbetaren.