I dag svär Barack Obama presidenteden och blir USA:s 44:e president. Alla som inbillar sig att Sverige är genomamerikaniserat måste ändra sig när de följer mediebevakningen av installationen.
För medan den ekonomiska krisen får människor i Sverige att låta som dysterkvistar och domedagsprofeter sprudlar optimismen i USA - trots att krisen slår hårdare där än här. Amerikaner som intervjuas av svenska medier säger att visst är ekonomin i fritt fall - men det fixar Obama.
Och att "fixa" ekonomin blir Obamas första och största utmaning. Han har redan fått med sig kongressen på ett stimulanspaket på 825 miljarder dollar, som innehåller bland annat skattesänkningar och infrastrukturprojekt. Men Obama och hans ekonomiska team är inte mer tvärsäkra än några andra på vilka åtgärder som egentligen är riktigast för att häva krisen, och det finns åtminstone två olika falanger av kritiker mot Obamas planer: Vänsterdemokrater som tycker att han lägger för mycket pengar på skattesänkningar, och republikaner som oroar sig över det växande budgetunderskottet.
Obama själv tycks inte störas allt för mycket av de skyhöga förväntningarna. I uttalanden den senaste tiden har han förvisso poängterat det nattsvarta läget för amerikansk ekonomi, men samtidigt sagt att han är hoppfull.
Men ekonomin är bara en av många punkter på Obamas digra "att göra"-lista. Han förväntas också återupprätta USA:s internationella anseende genom att mäkla fred i Mellanöstern, dra tillbaka trupperna från Irak, stänga Guantanamolägret, besegra talibanerna i Afghanistan och förbättra relationerna till EU. Han har också lovat att USA ska ta täten i arbetet mot klimatförändringarna, och att sjukförsäkringen ska reformeras så att alla amerikaner får råd att teckna en.
Det låter som nästan löjligt stora förväntningar på en enda man, men Obama utstrålar lugnt självförtroende och leende optimism. Och amerikanerna, åtminstone de som låter sig intervjuas, verkar som sagt lika övertygade som Obama själv om att han ska klara av det.
Det är spännande men också litet skrämmande att en man lyckas uppnå sådan frälsarliknande status. Troligen handlar det mycket om den amerikanska drömmen om en "self made man" - Obama har tagit sig till den högsta positionen enbart på egna meriter, han kommer inte från någon politikerklan. Det kan förhoppningsvis ge honom den styrka och integritet han kommer att behöva när han möter de oundvikliga motgångarna.
Förhoppningsvis får Obama också en lång smekmånad med det amerikanska folk som just nu tycks älska honom gränslöst. Krisen kommer att kräva tuffa beslut, kanske blir det till exempel en höjning av pensionsåldern. Förväntningarna på Obama är extremt höga, men det är också tilltron till honom. Det är hans viktigaste tillgång nu när han ska ta itu med den svåra "att göra"-listan.