Idag intas FN:s generalförsamling i New York av 650 ungdomar från hela världen. De ska diskutera vikten av utbildning – och orsaker till varför barn inte går i skolan, såsom barnäktenskap, barnarbete och barntrafficking. Huvudtalare denna eftermiddag, svensk tid, är Malala Yousafzai – flickan som talat rättframt om talibanernas övergrepp och motstånd till flickors skolgång, och som närapå fick sätta livet till på grund av sin öppenhet.
Den 9 oktober förra året blev Malala skjuten i huvudet när hon satt på bussen på väg till skolan i Mingora i Swatdalen i Pakistan. Malala överlevde. Sedan hon vaknade på ett sjukhus i Birmingham i Storbritannien har hon fortsatt att vara ett ansikte utåt för flickors rätt till utbildning. Idag ska hon tala offentligt för första gången sedan mordförsöket. FN har utsett den 12 juli till Malala Day, dagen då hon också fyller 16 år. Med eller utan en egen dag är Malala redan den mest namnkunniga lobbyisten för den kanske enskilt mest betydelsefulla reformen för global utveckling: barns rätt till utbildning.
Utbildning är en källa ur vilken inte bara kunskap kommer. Med utbildning följer även bättre hälsa, högre inkomst, förbättrade påverkansmöjligheter, minskad risk för utsatthet och därmed minskad fattigdom och förtryck. Ringarna på vattnet går inte bara att bevittna i fattigare länder där barnens skolgång inte är självklar. Även i Sverige ser vi att utbildning påverkar människors hälsotillstånd, ekonomi och position i samhället. På grund av olika religiösa, kulturella och politiska åskådningar som anser att kvinnans plats är i hemmet är majoriteten barn i världen som inte får gå i skolan flickor. Ska världens riktning vara framåt räcker det inte att utbilda 50 procent av befolkningen. Men inte heller alla pojkar går i skola varje dag, vilket förstås är lika illa som att inte flickorna gör det. Malalas och de andra ungdomarnas krav i FN idag är att samtliga barn ska få gå i skolan 2015. Med knappt två år kvar är det målet svåruppnåeligt, men långt ifrån orimligt.
Samtidigt som pojkar och flickor som Malala utsätts för angrepp och hot för att de tar sin skolväska på ryggen varje morgon, gör många svenska ungdomar tvärtom. Enligt CSN har andelen gymnasieelever som fått indraget studiestöd på grund av skolk ökat de senaste tre åren. Skolk kan visserligen ha många orsaker, men den typen som beror på lättja och ointresse vittnar om bristande respekt och förståelse för skolans betydelse. Skolan är inte den enda rättighet som många tar för given. Att negligera att rösta i allmänna val (även om svenskar hör till de flitigaste röstdeltagarna) kan också betraktas som en minst sagt slapp syn på en rättighet som människor i totalitära länder offrar sina liv för.
Det kanske skulle vara värt att för svenska skolkare - nästa gång de dyker upp i klassrummet – redogöra för berättelsen om Malala.
Maria Björk Hummelgren