Tio år med Kofi Annan har snart gått till ända.
Den 1 januari 2007 efterträds han av Sydkoreas utrikesminister Ban Ki-Moon som generalsekreterare för Förenta Nationerna, FN.
Under det gångna decenniet har Kofi Annan fått utstå mycket kritik. Men han har också vunnit respekt för sitt engagemang. Annan fick Nobels fredspris 2001 och han har gjort sig till en världssamvetets röst i medierna. Han har varit på plats där det händer - synlig och aktiv.
Ser man till konkreta ingripanden och konfliktlösningar har resultatet varit sämre. FN:s möjligheter att spela en avgörande roll i världspolitiken är begränsade och ifrågasätts ständigt.
När Kofi Annan röstades fram av säkerhetsrådet i december 1996 var han USA:s kandidat. Samtidigt var han den första generalsekreterare någonsin att rekryteras från FN:s egna led. Annan började arbeta för FN redan 1962.
Förväntningarna var stora på att han skulle lyckas reformera FN och göra organisationen handlingskraftig. Förhoppningar fanns att han skulle kunna utverka USA:s stöd för förändringsarbetet. Så har det inte blivit.
Den reform av kommissionen för mänskliga rättigheter som Sveriges förre utrikesminister Jan Eliasson ledde har dömts ut som en lam kompromiss.
Huvudfrågan - hur FN:s säkerhetsråd ska bli mer beslutskraftigt och inkludera fler stater - är fortfarande olöst.
Motsättningarna och misstron mellan USA och FN har snarast ökat. Irakkriget, som Kofi Annan kallade olagligt, är en orsak. En annan är kritiken mot Annan efter den korruptionshärva som uppdagades i olja-mot-matprogrammet.
Skandaler, som har handlat om att FN-soldater på flera platser i världen har utnyttjat lokalbefolkningen sexuellt, har inte stärkt organisationens rykte.
FN:s katastrofala misslyckanden i Rwanda 1994 och Srebrenica 1995 har kastat en skugga över Kofi Annans tid som generalsekreterare. Mellan 1993 och 1996 var han ansvarig för FN:s fredsbevarande insatser.
Aldrig mer, hette det efter Rwanda. FN måste kunna agera snabbt när ett folkmord står för dörren. Men utvecklingen i Darfur, där det tagit FN många år att få fram trupper och mandat för ett ingripande, visar inte på den handlingskraft man skulle önska.
Det vore orättvist att lägga skulden för dessa misslyckanden på Kofi Annan personligen. USA:s politik efter den 11 september 2001 har knappast varit ägnad att bygga broar - varken till FN, Europa eller Mellanöstern.
Generalsekreterarens möjlighet att agera kraftfullt avgörs av de 192 medlemsländernas stöd - och i synnerhet av de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet.
Kofi Annans karismatiska personlighet och övertygande engagemang har trots allt gett honom en tydlig röst i världen.
Hans efterträdare Ban Ki-Moon saknar av allt att döma Annans karisma. Förhoppningsvis saknar han därför inte ett starkt engagemang för fred och rättvisa.
Även om FN många gånger saknar handlingskraft bör dess generalsekreterare fortsätta att ge ord åt världens orättvisor.