Det svenska asylsystemet gör människor sjuka. Det visar en studie som Centret för traumatisk stress i Värmland har gjort tillsammans med Institutet för psykosocial medicin i Stockholm.
Tillvaron som gömd asylsökande är eländig. Ständig oro och rädsla för att bli upptäckt och avvisad präglar vardagen. Trots sjukdomar låter åtta av tio bli att söka vård. Värst har kvinnorna det och barnen mår minst lika dåligt som föräldrarna.
Studien ger en dyster bild av den svenska asylpolitiken och alla skriver nog under på att den i flera hänseenden är ett misslyckande.
Frågan är då vad som måste förändras för att göra asylsystemet mer humant.
Ska man - som forskarna bakom studien föreslår - snabba på asylprocessen genom att sänka kraven på rättssäkerhet och väl underbyggda beslut? Är en maxgräns för hur lång tid en utredning får ta ett bra sätt att skynda på den?
Det är lätt att förstå den frustration som läkare, psykologer och andra som arbetar med traumatiserade asylsökande känner. Att de tycker att vilket annat system är bättre än dagens. Och att de vill ha en snabb och till synes enkel lösning på problemet.
Men att tumma rättssäkerheten är inte rätt väg att gå.
Höga krav på rättssäkerhet för alla - medborgare, de med permanenta och tillfälliga uppehållstillstånd, asylsökande och de som vill anhöriginvandra till Sverige - är grundläggande i en demokrati. En sänkning av kraven på rättssäkerhet är detsamma som att sätta demokratin på undantag. Inte för alla - utan för en redan utsatt grupp.
Det riskerar dessutom att drabba de som vi enligt internationella överenskommelser har åtagit oss att skydda, som kanske blir förbisedda i snabba utredningar och slarviga beslut.
Som migrationsminister Tobias Billström (m) sa i Morgonekot är dagens långa handläggningstider ett stort problem och de bidrar till att många asylsökande mår dåligt. Men som han också sa är det inte säkert att de bli kortare för att det införs en maxgräns för hur lång tid Migrationsverket får ta på sig för sina utredningar.
Det stora problemet är att 90 procent av de som söker asyl saknar identitetshandlingar. Vilket ligger i sakens natur. De som flyr för sina liv, bort från krig och förtryck, har sällan några identitetshandlingar.
Men likväl måste Migrationsverket veta vem personen ifråga är och var han eller hon kommer ifrån för att kunna avgöra om det finns skäl för asyl. Med en maxgräns kommer de snabba avvisningarna sannolikt att öka och med dem risken att vi missar dem som vi har åtagit oss att skydda.
En human asylprocess måste självklart vara en målsättning med den svenska asylpolitiken. Att de som söker asyl mår bra under tiden är en given del. Men likabehandling och att ha samma rätt som alla andra till väl underbyggda beslut är också en viktig del i en human asylpolitik.
Inte minst är det viktigt för den svenska demokratin. Och det är det främsta skälet till vi inte får tumma på rättssäkerheten.